Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Med ändalykten vänd mot framtiden

Klockan 15.25 i eftermiddag ska kronprinsessan Victoria och Daniel Westling lova varandra evig trohet.

Annons

Ett djärvt beslut med tanke på att drygt 20 000 äktenskap tog slut i förtid 2009 (att jämföra med 1831 då bara 95 par bröt sina löften). Vad som ändå talar för den livslånga kärleken är det faktum att Daniel och Victoria väntat länge med att knyta banden och ju äldre par desto mindre risk för skilsmässa. Se där – en positiv sak med pappa kungens motstånd!

Annars är det ju ganska sorgligt att två vuxna och fullt beslutskapabla personer ska behöva smussla och smyga med sin kärlek i år efter år. Som så ofta i kungliga sammanhang går historien igen, minns prins Bertils och Lilians långa kamp för att bli officiellt erkända.

Victoria fyller 32 år senare i sommar och efter 35 avtar kvinnors fertilitet kraftigt och att jag ens skriver det här är förstås helt absurt. Men så talar vi också om en anomali i svenskt samhällsliv. Victoria har många uppgifter, varav en är att reproducera kungahuset. Och Daniel är med på noterna, i intervjuer har han försäkrat att njurtransplantationen på intet sätt påverkat hans hälsa. Underförstått, avelsfunktionen är intakt.

Ursäkta om jag låter som en dysterkvist, men någon måste också ta på sig den rollen en sådan här dag. Det kritiska förhållningssättet har ju inte direkt dominerat upptakten till bröllopet. Svensk damtidning har varit måttstocken.

Trots att giftermålet markerar en kontinuitet för monarkin får vi antagligen fortsätta att dras med kungen i många år. Tyvärr. Normalt när vi kritiserar monarkin är det institutionen som sådan som ifrågasätts, de mossiga grundlagsskrivningarna, den tvivelaktiga representativa funktionen. Men så har vi kungen, denna urtidsödla som får Kristdemokraterna att framstå som rena nihilistsällskapet. Blotta närvaron av Carl Gustaf är som en adrenalinspruta i mitt republikanska hjärta. ”För Sverige i tiden”, lyder hans valspråk, men frågan är om inte ”Med ändalykten vänd mot framtiden” hade varit mer rättvisande.

Victoria brukar prisas för sitt chosefria sätt vilket säger både mycket och ingenting. I jämförelse med kungen kan ju till och med en hatthylla misstas för att ha en egen personlighet. Med ett sådant socialt arv är väl Victoria närmast att betrakta som ett under av spontanitet och fritänkande.

Carola får inte gå på bröllopet, berättar kvällstidningen. Andra är däremot välkomna, till exempel representanter för Sudans och Eritreas regeringar, två regimer med tusentals döda på sina samveten. Bara för att Carl Bildt ser Sudans regering som en oproblematisk umgängespartner betyder inte det att det måste vara Sveriges officiella hållning. Eritrea plågar som bekant livet ur en svensk journalist.

Det är kutym att även bjuda diktaturens kreatur vid den här typen av evenemang, meddelar utrikesdepartementet. Ja, i dag hyllar vi kärleksbudskapet, inga undantag!

Stora delar av huvudstaden är avspärrad inför dagens stora begivenhet. Hur läget ser ut i gästrike-metropolen vet jag inte, men man kan väl anta att det lär vara ganska lugnt i växeln hos Taxi Ockelbo efter lunch. Bygdens son ska gifta sig med en riktig finstårsa från storstan! Det är som en saga, med den skillnaden att detta är på riktigt. Jag tror jag måste sätta på tv:n bara för att förvissa mig om att det verkligen händer.