Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Maud Olofssons känsla för dåliga affärer

Förra året levererade Vattenfall drygt 5,2 miljarder kronor till statskassan.

Annons

De fina siffrorna var ingen engångshändelse; bara under de senaste tio åren har energijätten gett 45 miljarder i avkastning till ägarna, det vill säga du, jag och alla andra. Alla har inte näsan att känna lukten av en bra affär när den uppenbarar sig, men med Vattenfall borde det vara ganska lätt. Firman är varje aktieägares våta dröm. Tiotusenkronorsfrågan är därför: Varför vill Maud Olofsson sälja ut en del av det statliga ägandet? Det handlar som vanligt om ideologi, det nya Centern uppskattar inte tanken att medborgarna har ett guldkantat inflytande över stora och viktiga samhällsfunktioner, i det här fallet energiproduktionen. Bättre att sälja och låta framtida vinster hamna i någon utlandsägd koncern med svagt intresse för investeringar i svensk kommunsektor.

Medlen som frigörs om staten säljer en minoritetsdel i Vattenfall ska enligt Centern placeras i ett nytt bolag som ska satsa riskkapital i grön teknikutveckling. Dessutom slänger Maud Olofsson med en liten flört till vattenkraftskommunerna: delar av vinsten kommer att investeras i Norrlands inland. Så ser Centerns nya glesbygdsprofil ut: när borgerligheten avyttrat statliga tillgångar kan det möjligen bli lite pengar över till inlandet. Annat är det med de burgna villaägarna i storstädernas kranskommuner – där storsatsar borgerligheten året runt, hela tiden.