Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Mats satte ribban för årets bluesfest

/

Det finns inget tråkigare än att se ett tröttkört band stå rätt upp och ner och lira sina gamla låtar, utan entusiasm och utan glöd. Då är det mycket mer intressant att bevittna ett band som själva har roligt på scenen.

Annons
Det syntes lång väg att Mats Ronander med band hade riktigt roligt själva när de spelade med Daniel Lemma och Louise Hoffsten i PB-Salen på Folkets Hus.
Strax innan konserten hade Östersunds Bluesförening en liten invigning av årets festival. Ordföranden för kultur- och fritidsnämnden Karin Thomasson, klippte högtidligt ett, passande nog, blått band. Sedan stegade Mats Ronander in på scenen med sitt band och drog i gång "Somebody’s Gotta Go".
Bandet med gitarristen Bengt Nordgren, Nikke Ström på bas och Johan Håkansson på trummor, fick i gång ett rått groove som Mats Ronanders munspel flöt som lätt rök över i ljudbilden. Både gamla och nya låtar avverkades i rask takt. Daniel Lemma fick stora applåder när han kom in på scenen, men mest fick ändå Louise Hoffsten.
- Jag hade tänkt att börja med att sjunga om mina hemtrakter från Östergötland. Klarar ni av att genomlida det? Frågade hon. Det klarade publiken, sa dom. Och låten "Slätten" fick rungade applåder.
Att stå i publiken just då var en upplevelse som man sällan får vara med om i den här staden. Ung som gammal gungade med i varje takt, om inte de bröt ut i en spontandans av det vildare slaget.
Även mer stämningsfyllda låtar "Som Varje Dag", fick vissa i publiken att sjunga med. Det märks att Louise Hoffstens publik älskar Louise. Och hon älskar dem tillbaka. Efter cirka två timmar av Mats Ronanders blues, Daniel Lemmas soulblues och Louise Hoffstens svenska blues så var Bluesfestivalen igång på allvar. Folk började sprida sig i de olika lokalerna för att lyssna, sjunga med och dansa natten igenom.

Mer läsning

Annons