Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Matbarbar

Annons

Trenden med mat är troligtvis mänsklighetens längsta igångvarande trend. Mat har varit en het potatis sedan de första människorna kom. På den tiden och årtusende efter årtusende la vi ner mest tid på att hitta något ätbart.

Numera behöver de flesta i Sverige inte jaga runt med kundvagnen länge förrän den är full med falukorv, ketchup och annan basföda. De mest inbitna i mattrenden lägger ner betydligt mer tid på att följa alla matlagningsprogram och läsa kokböcker, ibland går det åt så mycket tid att de inte hinner laga mat och får köpa snabbmat för att stilla hungern. Det lär aldrig tidigare ha sålts så mycket snabbmat, färdigrätter och halvfabrikat som nu när det är inne att laga sin mat från grunden.

Det är många som vill ta del av mattrenden, några forskare i USA har kommit fram till att dricker man läsk, äter vitt mjöl, rött kött och margarin så kan man få en depression. Då är jag undantaget som bekräftar regeln. Vanligtvis brukar frugan och jag dricka vatten till maten, läsk blir det högst tio gånger om året. Kanske ihop med spagetti carbonara (rött kött och pasta av vitt mjöl) mums. Då järnvägar sitter inte vi och deppar vid matbordet, då är det fest kan jag lova.

Deprimerad har jag däremot blivit de få gånger jag har varit på en dyr restaurang eller fin festlighet och när maten har kommit in så har det sett ut som ett nödår på tallriken. Grönsakerna, köttet och annat skulle ha fått plats på ett litet tefat men det har legat som en liten hög på mitten av en torgliknande tallrik med lite såsskvättar här och där. Det är knappt att jag har hunnit känna den goda smaken innan entuggsportionen försvunnit nerför strupen. Jag vill ha mat, potatis och grönsaker i stora lass, gå hungrig från matbordet är inte min melodi. Visserligen är jag 58 år men jag har inte gett upp hoppet om att växa och inte för evigt se ut som en sparris.

Jag har aldrig sett ett helt matlagningsprogram men total matbarbar är jag dock inte, hur maten smakar är lika viktigt för mig som för de mest inbitna matnördarna. Exempelvis vet jag exakt hur jag vill att en kokt korv i bröd ska smaka. Korvarna ska smaka som de gjorde förr när jag kunde köpa en perfekt kokt med bröd varsomhelst i någon av Sveriges otaliga korvkiosker. Nu börjar det bli glest med korvkiosker som överhuvudtaget serverar kokt korv och ännu mer sällsynt är det att de har den sorten som är lite knaprig, lättrökt och smakar så att jag svävar på korvdoftande moln och genast längtar efter nästa kokta korv. Tyvärr är det oftast numera när jag får tag på en kokt korv som att tugga varmvatten med senap.

Ska jag hänga på trenden att titta på matlagningsprogram ska det vara för att försöka lära mig att göra den gamla sortens kokta varmkorv.