Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Mat är en häftig grej

Rödvinssåser, hjortfiléer och smörstekta kantareller. Söta dessertviner, stekos och leende middagssällskap skålandes för kocken.

Annons

Men också tevekameror, sladdar och lampor. Långa dagar, sena kvällar och många resor. Så ser dagarna ut för en inslagsproducent som jobbar med Sveriges mysigaste matlagningsprogram - Halv åtta hos mig. Så ser dagarna ut för undertecknad.

På frågan hur började ditt matintresse? är det lätt att svara jag har alltid ätit, ända sedan barnsben, för så är det ju. Maten är en förutsättning för att vi människor ska överleva. Maten är en närings- och livsgivare men också ett ämne för diskussion och något som enar och separerar oss. Mat är så mycket.

Ibland är den ett nödvändigt ont, ni vet de där onsdagskvällarna då kylen gapar tom, inspirationsnivån ligger på noll komma noll, du har hämtat för sent på dagis och hela familjens blodsockernivå ligger långt under gränsvärdet. Då önskar man att det fanns ett piller som gav oss allt det där som maten annars ger. Vår lösning sådana onsdagskvällar brukar vara; 1. Falukorv, 2. Hämtmat, 3. Matlådor ur frysen. För när man har små barn så måste maten stå på bordet vid middagstid, oavsett. Den måltid som förr, innan föräldraskapet alltså, kunde ersättas med en tallrik fil ska nu serveras varm, välsmakande, väl avvägd och vacker. Barn måste få möjlighet att smaka på allt och själva fasa in sina smaklökar.

Vi har inte många regler i vårt hem men en sak håller vi på, och det är att man aldrig får säga att någonting är äckligt innan man smakat. Om man sedan smakar och inte vill ha mer, det är en annan sak. Alla tycker inte om allt och att tvinga i barn mat de inte gillar anser jag närmast plågsamt. Lyckligtvis har vår tvååring alltid ätit med god aptit och glatt smakat på det mesta. Första gången hon testade en halvstark salsasås började hon gråta… så det var väl inte så lyckat men samtidigt skulle vi aldrig hindra henne från att testa något hon vill ha (förutom godis och andra meningslösheter förstås, det har hon inte fått börja med ännu). Förstår frustrationen hos föräldrar till små matvägrare, det är laddat, det här med mat. Men en sak jag inte förstår är föräldrar som förutsätter att deras barn inte tycker om vissa saker. Föräldrar som, utan att konsultera de små, helt sonika plockar bort vissa delar från deras tallrikar med kommentaren jag tar undan det här för det kommer du ändå inte att tycka om. ???, tänker jag sådana gånger. Hur dum får man vara? Då är det väl bättre att attackera från motsatt håll och säga men det där såg spännande ut, kan inte jag få smaka lite?

Sätt era barn vid matbordet redan innan de själva börjat med fast föda, gör måltiden till en mysig stund, prata om hur gott det ser ut, vifta i er aromerna och visa att ni njuter av smakerna så kanske de också blir nyfikna på vad det är för en häftig grej det där, mat.

Annons