Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Mary Nilsson

Mary Nilsson, Åsmundgården, har avlidit i en ålder av 91 år.

Annons

Hennes närmaste är sonsonen Magnus med familj och sonhustrun Linnea.

Mary Nilsson var född i Hölje där hon växte upp på en bondgård tillsammans med den ifjol avlidna yngre systern Anna Britt. Där deltog hon självklart i alla förekommande arbeten.

I sin ungdom gick Mary Nilsson på Birka folkhögskola, något som nog väckte hennes intresse för folkbildning i många former.

Mary var traditionsbärare. Hon var mån om att hennes kunskaper skulle föras vidare till nästa generation. Hon undervisade barn i nålbindningens konst och lärde också gärna ut hur man bakade tunnbröd.

I Lits hembygdsgård finns i dag många tecken på Marys storartade insats där, inte minst i form av hemvävda dukar och bordslöpare som hembygdsföreningen har glädje och nytta av.

Vävning var ett av Marys stora intressen, men hon hade många andra också. Dit hörde hennes enastående odlingar, både ute och inne. Vem minns inte hennes prunkande krukväxter i alla husets fönster och de färgsprakande rabatterna, äppelträden och bärbuskarna utomhus!

Mary engagerade sig i ideellt arbete för Röda korset.

Lottakåren hade i Mary en aktivt arbetande medlem. Många kommer säkert ihåg Marys många vackra lingonkransar. De såldes när lottorna i Lit ordnade adventskaffe.

Mary Nilsson var en trogen låntagare när bokbussen kom förbi. Hon läste mycket och var en god berättare. Hon var minnesgod och var som ett uppslagsverk när det gällde gamla tider. Hon berättade också mer än gärna om sina älskade barnbarnsbarn Lovisa och Elvira.

Djur har alltid hört ihop med Mary. Hon hade fåravel i många år och tog naturligtvis vara på ullen – kardade, spann och stickade. På senare år var det höns som gällde. Hönsen gick fritt på gården och det blev ett detektivarbete att leta rätt på äggen. Hund och katt fanns alltid i huset, alla katter fick heta Kurre och de strävhåriga taxarna fick alla heta Lotta.

En period bedrev Mary och hennes syster hundpensionat och tog emot hundar från hela länet, när husse och matte reste bort. Gissa om hundarna hade det bra!

Mary Nilsson har inte varit befriad från svåra prövningar i livet.

Hon blev tidigt änka och ensam ansvarig för jord och djur. Hennes ende son Anders som var sin mors stora stöd, avled för några år sedan – även det ett hårt slag.

Mary har haft en enastående vilja och kraft att gå vidare i livet. Hon har varit en bärande kraft i arbete med Hölje bygdegårdsförening där hon bland annat initierade undun, som blev stor succé och innebar att folk från när och fjärran kom och njöt av det dignande matbordet.

Gästfri är ett adelsmärke som passar Mary Nilsson. Självklart skulle alla som kom på besök bjudas till bords, på mat eller kaffe, smaka nybakat tunnbröd, goda ostar... Mary var mycket social och samtalen blev intressanta och givande och hon fick användning av sin berättarförmåga.

En epok i våra bygder har tagit slut.

Mary Nilsson sörjs och saknas men lämnar goda och glada minnen efter sig.

För många vänner

Stina Eliasson