Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Mary Halvarson

/

Min älskade mamma Mary avled stilla tidigt på morgonen den 17 december.

Annons

Hon var född i gården ”Larmens” på Hornsgatan 17, Frösön, dotter till glasmästaren Alfred Eriksson från Bye i Marieby och Brita Eriksson från Kluk i Alsen. Mormor Brita arbetade som finsömmerska i Östersund, skicklig med färger och broderi. Mamma Mary hade sex syskon, varav fyra nådde vuxen ålder. Hon har berättat att hon var väldigt liten när hon föddes, hon vägde under två kilo och fick lindas in i fetvadd. Hennes hjärta var klent från födseln men fortsatte att klappa i 93 år, sex månader och 24 dagar.

Hon hade vacker sångröst och sjöng i kyrkokör, arbetade i affär, tog hand om sin mamma på hennes ålderdom, och därefter sin pappa. När hon var 30 träffade hon Ragnar Halvarson från Hede som blev hennes man och min pappa. Vi bodde på Genvägen 30 och min morfar bodde tillsammans med oss. År 1957 flyttade vi till Mällbyvägen 10 på Frösön. Mamma tog hand om hemmet, lagade god mat och bakade gott bröd. Hon var känd för sina goda kakor som hon bakade till vänner, kalas och till Frösö församling. Hon vävde och stickade till familj och vänner samt sydde och broderade till bland annat Jämtslöjd i Östersund. 1950- och 60-talens somrar tillbringade vi för det mesta på resa i Norge. Mamma och pappa fortsatte att resa, bland annat till Italien, Kanada, Nordamerika och Schweiz. Men den första resan var nog den på tandemcykel från Östersund till Lofoten i slutet på 1940-talet.

En kär plats för familjen blev en gammal släktstuga från Rönningsåsen i Härjedalen som mamma och pappa tog hand om och byggde upp vid Ljusnan i Hede.

Efter att min pappa gått bort 1987 bodde mamma ensam i sitt hus och skötte nästan allt intill våren 2005, då hon drabbades av stroke som medförde afasi, talsvårigheter. Hon fick problem med sitt hjärta och man upptäckte också en tumör. Hon genomgick sitt livs första operation, en stor canceroperation, vid 89 års ålder. Hon klarade allt och ägde en kärlek till livet som hon ända till sin sista kväll kunde uttrycka så fint med nya ord och formuleringar, när det vanliga språket svek.

Hennes väsen var klokt, milt och varmt och hon knöt vänskapsband intill sitt sista år. Hon var en lyssnerska, kunde behålla hemligheter och jag kan se för mig hur hon var fylld av sådana. Hon kom att betyda mycket för flera av de människor hon mötte, ibland på ett avgörande vis, vilket jag fått överväldigande bevis på efter hennes bortgång. Något som gör mig mycket stolt över min mamma är att hon var så fördomsfri. Hon var mottaglig för skönhet under hela sitt liv, såg det vackra, iakttog, levde i nuet, var mycket intresserad av konst och tyckte om att se och höra berättas om den nya tidens teknik. Min mamma fick leva länge, många av mina vänner blev också hennes vänner och hennes intellekt var klart.

Hon var min mor och finge jag välja så valde jag henne, om och om igen.

Bodil Halvarson

Mer läsning

Annons