Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Marknadshyror löser inte bostadsbristen

Annons

Lobbykampanjen för marknadshyror har tagit fart ordentligt. Numera är det inte bara ekonomiprofessorn Assar Lindbeck och DN:s ledarsida som driver frågan. På sistone har också Nybyggarkommissionen under ledning av före detta statsministern Göran Persson (S) antytt att det vore bra med en övergång till marknadshyror "på sikt".

Häromdagen förklarade KD-ledaren Göran Hägglund att han gärna skulle se ett försök med fri hyressättning i nyproduktion.

Ingen av dem möttes av särskilt många burop på sociala medier, vilket annars brukar vara ett säkert tecken på att man är ur fas med tiden. Det ser alltså ut som om motståndet mot fri hyressättning sakta håller på att nötas ner.

Men vad är det egentligen som marknadshyrornas förespråkare vill?

Jo, även om de inte utrycker det rakt på sak så är tanken med att släppa hyror fria att hyrorna då kommer höjas så mycket att vissa (mindre välbeställda) hyresgäster inte har råd att bo kvar. Om folk blir tvungna att flytta får man den rörelse på bostadsmarknaden som anses nödvändig för att det ska bli intressant att bygga bostäder. Dyra bostäder.

Problemet är förstås vart de som inte har råd att bo kvar ska flytta. Det blir inte automatiskt fler bostäder bara för att man höjer hyrorna i dem som finns, även om teoretikerna hävdar det. På bostadsrättsmarknaden råder fri prissättning, ändå byggs det bara hälften av behovet i storstäderna, och bara i de mest attraktiva lägena där det går att göra en rejäl vinst.

Ingenstans i världen har man lyckats lösa bostadsbristen genom att införa marknadshyror. I Finland har avregleringen av hyresmarknaden inte lett till att nyproduktionen av hyresrätter ökat nämnvärt. I Tyskland har de marknadsprissatta hyrorna stigit till sådana nivåer att man tvingats betala ut bostadsbidrag för 17 miljarder euro.

Men om man är ute efter att öka fastighetsägarnas förmögenheter, göra det dyrare att bo för landets tre miljoner hyresgäster och befria storstadskärnorna helt från människor med normala inkomster, då är naturligtvis marknadshyror ingen dum idé.