Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Marknaden slår tillbaka

För knappt två år sen trodde jag på en helt annan politisk utveckling.

Annons

Den akuta finanskrisen utlöstes av att en oreglerad finansmarknad löpte amok. Alla – också de som trott på de senaste decenniernas nyliberala strömningar – fick en åskådlig lektion i hur snett det kan gå och hur dyrt det kan bli för både samhällen och enskilda. Då såg det ut som om en ny tankebild skulle kunna slå igenom. Och det är sant att världens ledare med USA:s Obama, Storbritanniens Brown och Kinas Hu i spetsen tog ett enormt ansvar för att finanskrisen inte skulle fastna i en långvarig depression av 30-talssnitt. Men när den akuta krisen drivits på flykt är det som om den politiska nyliberalismen tagit över igen. Och i stort som i smått gör finansmarknaderna sitt bästa för att åter styra samhällsutvecklingen. Grekland har verkligen hamnat i problem sen en borgerlig regering mörkat landets verkliga läge innan krisen bröt ut. De regerande grekiska sossarnas situation liknar den de svenska sossarna hade 1994. En svag borgerlig regering förmådde då inte ta ansvar för statsfinanserna. Sossarna fick rensa upp - också med impopulära metoder. Inte för att man ville spara utan för att man inte kunde låna längre till de räntor som erbjöds. Alternativ saknades för regeringen i ett litet land. Men det är fel att nu ta Greklands väg ur sin kris som exempel när världen ska ta sig ur sin kris. Ju fler europeiska regeringar som stramar åt, desto svagare blir den tillväxt som behövs för att åter ta ner arbetslösheten. Spanien hade exempelvis ett tydligt överskott i statsfinanserna när krisen inleddes. I det läget kan inte åtstramningar vara vägen att gå. Tyska nedskärningar gör, liksom den nya brittiska högerregeringens motsvarigheter, det svårare att lyfta Europa ur krisen. Sett i detta perspektiv är det oroande att Socialdemokraternas Mona Sahlin valt att lägga sig så nära Moderaterna Reinfeldt och Borg i sin argumentation för starka statsfinanser. Är det något sossarna bör stå för så är det en politik för fler jobb. Då måste politiken tillåtas vara expansiv även om de inte ska slösas på moderata skattesänkningar.