Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Marknaden löser inte bostadsbristen

Annons

Du kanske precis har gått ut gymnasiet. Det är dags för dig att starta ett nytt liv. Flytta hemifrån. Du börjar söka efter lägenheter. Tänker att "hyresrätt, en etta kanske, det är lagom för mig". Du ställer dig i bostadskö. Nästan tre år senare får du äntligen kontrakt på din etta.

Hyresgästföreningen har frågat landets kommuner hur det egentligen ser ut med bostadsköerna. 246 av Sveriges 290 kommuner uppger att de har en brist på hyresrätter. Kötiden till en etta är i genomsnitt två och ett halvt år, ännu längre i storstäderna. Två och ett halvt år. För en fyra är väntetiden över tre år. Att befinna sig på landets bostadsmarknad är ungefär som att springa ett maraton varje dag.

Särskilt unga drabbas av bostadsbristen. De tvingas bo kvar hemma tills de hamnat nog högt upp i bostadskön för att få en etta på 22 kvadrat med renoveringsbehov för 5000 i månaden. Unga står så länge i bostadskö att de när det väl blir deras tur kan de ha hunnit skaffa familj eller rest jorden runt. När det väl blir deras tur är de knappt "unga" längre.

Men trots att bostadsbristen är ett allmänt faktum är det som att ingen riktigt tar tag i frågan. Det var länge sedan det faktiskt gick att få en hyresrätt, och när problemet funnits så pass länge borde väl någon ha gjort något åt det vid det här laget? Men bostadsbristen minskar inte, den ökar.

Regeringen har försökt lösa problemet genom att slopa en rad olika regler för byggande. De stora bostadsbolagen jublar visserligen, men de stora bostadsbolagen bygger inte den typen av bostäder som det är brist på: Mindre hyresrätter. Mindre hyresrätter genererar nämligen inte så stora inkomster. Att lämna bostadsbyggandet helt till marknaden har uppenbarligen inte hjälpt. Om landets kommuner ska ha råd att ta vid när marknaden misslyckas krävs statliga subventioner för byggande, gärna riktade sådana.

De flesta kan nog vara överens om att bostadsbristen är ett problem. Frågan är väl var den politiska viljan att göra något åt problemet finns. Om en politiker ställs inför problemet "det finns för få lägenheter" kan ju lösningen tyckas vara ganska logisk: Bygg fler.