Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Marknaden låter inte hela Sverige leva

Annons

Borgerliga debattörer har lagt ner mycket kraft på att bevisa att resurserna till välfärden inte har minskat trots alla skattesänkningar. Målet har varit att avslöja myten om nedskärningarna. Svenskt näringsliv och Sveriges kommuner och landsting, SKL, har drivit tesen att resurserna till vård, skola och omsorg aldrig varit större och att de till och med fortsätter växa.

Och det stämmer om man bortser från inflationen, reallöneökningarna och befolkningsökningen. Tio S-märkta kommunalråd från Norrland tar effektivt död på myten om välfärdsmyten i en debattartikel i Svenska Dagbladet. Deras siffror visar att intäkterna från skatter, utjämningssystem och statsbidrag var lägre än reallöneutvecklingen i 110 av landets kommuner mellan 2000 och 2013. Utgifterna var med andra ord större än intäkterna. Kommunerna har haft två val: banta eller stänga äldreboenden, förskolor och skolor eller höja skatten.

Debattartikeln bekräftar säkert vad politiker, tjänstemän, undersköterskor och lärare ute i kommunerna har vetat hela tiden. För dem måste debatten om välfärdsmyten ha känts som att gå och bära på en sjukdom som läkarna inte tar på allvar.

Som väntat är nästan samtliga av de 110 kommunerna med minusresultat avfolkningskommuner och offer för storstadsmaktsordningen, ett nytt genialiskt begrepp som de tio kommunalråden lanserar för att beskriva en politik som enbart gynnar storstäderna. De tar alliansens saftiga valfläskstycke Sverigebygget som exempel. 400 miljarder ska satsas på hypersnabbtåg mellan storstäderna och en tunnel mellan Helsingborg och Helsingör. Norrland får nöja sig med en förhandlare som ska åka runt och skrapa ihop pengar från kommuner och näringsliv till upprustning av vägar och järnvägar.

Det är stora frågor debattörerna tar sig an. Urbaniseringen är i hög grad frivillig. Många väljer att flytta från landsbygden till staden. Men många flyttar också mot sin vilja. För att det ens ska finnas en valmöjlighet att bo kvar eller återvända så krävs det arbete och möjligheter att studera. Det finns ingen patentlösning för att vända utvecklingen på landsbygden. De tio kommunalråden presenterar inte heller någon. De pratar om en alternativ tillväxtstrategi som bygger på platsoberoende nätverk i stället för centralisering. Det låter vettigt. Men politikerna måste också börja diskutera vad det får lov att kosta att behålla en samhällsservice som gör det möjligt att bo kvar på landsbygden.

När butiken eller bensinmacken inte längre lönar sig, när skolan tappar för många elever och när underlaget för att bygga ut bredband är för litet, då behövs det stöd. Marknaden kommer inte låta hela Sverige leva.