Annons
Vidare till ltz.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Märit gick till Trondheim som ett konstprojekt

Konstnären Märit Aronsson har gått hemifrån till hemma, från Ås till Trondheim, som ett konstprojekt.
– Det är samma mekanismer i att gå som i traditionellt ateljéarbete, alltså kreativt arbete, säger hon.
I september visas resultatet på Lat 63 i Östersund.

Märit Aronsson är uppvuxen i Ås, men bor sedan 15 år i Trondheim, där hon har sin ateljé i Lademoen Kunstnerverksteder. Hon kallar båda ställena för "hemma". Sträckan mellan de två platserna har hon rest så många gånger, utsikten från tåg- eller bilfönstret har blivit som en välbekant vän. Men vad skulle hända om hon saktade ner farten och tog ut sin ateljé i det fria?

Idén till hennes nya projekt – att vandra längs den gamla pilgrimsleden St. Olavsleden mellan Östersund och Trondheim – föddes ur den nyfikenheten.

– Jag ville göra ett experiment med att gå långt i mina gamla och nya hemtrakter, se vad som hände i kropp och huvud när man bara går.

– Man kommer in i ett flyt av tankar och idéer som själva rörelsen är med på att få till, och det uppstår saker, idéer, bilder, möten, tankekedjor som man inte kunde fundera ut stillastående.

I juni gick hon 20 mil på två veckor, resten liftade hon och åkte tåg. Med sig i packningen hade hon papper, penna och kamera. Löpande förde hon dagboksanteckningar, men däremellan fanns det mest utrymme för de basala mänskliga behoven.

– Jag kände mig väldigt fri, som en luffare! Livet blir väldigt förenklat när man bär med sig det man behöver, man bara går, äter, sover och tänker, och så är man så konkret beroende av naturen generellt och vädret speciellt, och naturligtvis hur kroppen tacklar påfrestningen, hur man sköter om alla blåsor man får på fötterna och så vidare.

Det är inte första gången Märit Aronsson arbetar med att vara i rörelse. En central del i hennes konstnärskap är orientering. Tidigare har hon bland annat gjort dagsvandringar tillsammans med amerikanskan KimSu Theiler under namnet "Remote walk". Projektet går ut på att de var och en går en sträcka, lika lång fast på varsin plats på jorden och använder varandra som en slags samtalspartner längs vägen. Det gjorde de även den här gången.

Arbetet med "Från hemifrån till hemma" rymmer mycket för Märit. Fysisk bedrift, studie i kreativitet, en lust att fördjupa sin egen kunskap om den varierade naturen från inlandet över fjällen och ner mot fjorden. Ytterligare en mening är att hon vill lyfta fram den naturliga koppling som alltid funnits mellan Jämtland och Trøndelag och gärna se ett ökat samarbete över gränsen. Vandringen kan bli ett bidrag till det.

Märit upptäckte också att hon fick ett annat slags förhållande till tiden när hon inte var inne i sin vanliga vardag. Hon hade sällan långtråkigt fast hon var själv så mycket, kände det nästan som att hon var ute på ett hemligt uppdrag, och iakttog mycket som hon vanligtvis inte tar sig tid till att iaktta.

– Jag hade gjort vandringen även om det inte skulle bli en utställning, men med en utställning framför mig så blev jag extra fokuserad. Ibland gick jag och log för mig själv, andra gånger svor jag för att jag hade så ont. Det tog flera dagar att komma in i en bra rytm och få rätt stämning.

Hur kommer allt det här att användas i din konstutställning på Lat 63?

– Jag vet inte, men jag ska försöka att vara så ärlig som möjligt och inte censurera för mycket. Jag tror att jag kommer att jobba med texten – mina dagboksanteckningar – som en slags teckning.