Annons
Vidare till ltz.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Mario Vargas Llosa lever upp till motiveringen för Nobelpriset

När Mario Vargas Llosa i fjol tilldelades Nobelpriset i litteratur med motiveringen ”för hans kartläggning av maktens strukturer och knivskarpa bilder av individens motstånd, revolt och nederlag” hade han just lagt sista handen vid sin senaste roman ”Keltens dröm”.

Idag utkommer den i svensk översättning av Peter Landelius och nobelprismotiveringen kunde inte stämma bättre överens med innehåll, intention och gestaltning än i denna Llosas 18:e roman.

Den handlar om den brittiske diplomaten Sir Roger Casement (1864-1916), som driven av en inre övertygelse och ett starkt rättspatos, rapporterade om kolonialismens grymheter i Kongo och Amazonas, för att därefter hårt engagera sig i den irländska frihetskampen, delvis i kollaboration med fienden Tyskland. För det anklagades han för högförräderi, dömdes till döden och avrättades 1916 i London.

Det är alltså en verklig person och historisk händelse som ligger till grund för Llosas senaste roman, som spänner över hela Roger Casements 52-åriga liv, men som huvudsakligen fokuserar på tre viktiga skeden i denne brittiske diplomats och irländske patriots och revolutionärs liv, nämligen hans undersökningar och rapporter om kolonialismens grymheter, först i Kongo under tjugo år, därefter i Amazonas under sju år, och slutligen som en av den irländska frihetskampens hårdföra revolutionärer.

Tjugo år gammal kom denne idealist och äventyrare, som var född i Dublin, men uppväxt i England, till Afrika med en dröm om att bli upptäcktsresande. Här deltog han i Stanleys expedition uppför Kongofloden för att på den belgiske kung Leopold II:s uppdrag kartlägga och förbereda utvinningen av de naturrikedomar som Kongo gömde.

Leopold II hade ju, helt absurt, av Berlinkongressen 1885 privat tilldelats Fristaten Kongo, ett land som var 85 gånger större än Belgiens yta och med en befolkning som antogs vara kring 20 miljoner.

Roger Casement insåg snart, som Llosa skriver, att ”hans barndoms och ungdoms hjälte Stanley var en av de mest skrupelfria skälmar som Västerlandet lade lämpat av på den afrikanska kontinenten. Men han måste erkänna hans karisma, hans charm, hans magi och den blandning av djärvhet och kall beräkning, som präglade äventyrarens bedrifter”.

Roger Casement, som trodde sig vara en del av en filantropisk plan för kristendom, kultur och handel i Afrika, fann i stället att han var delaktig i en kolonisering, som innebar en fruktansvärd rovdrift och obeskrivliga grymheter mot landets urinvånare.

Casement bestämmer sig för att skriva en rapport, som väcker stort rabalder i det brittiska parlamentet. När han några år därefter får uppdraget att undersöka de så kallade gummibaronernas påstådda övergrepp på indianbefolkningen i Amazonas, griper han sig, trots de ständiga utbrott av malariafeber, som han ådragit sig i Afrika, an den uppgiften med samma engagemang och omutliga rättskänsla.

Tillsammans med en brittisk undersökningskommission färdas han uppför Amazonasfloden till det inre av Brasilien och Peru och får bevittna de mest barbariska grymheter som indianbefolkningen utsätts för när de tvingas samla in rågummi. Intervjuer med indianerna och deras chefer ska snart visa en provkarta på alla de vidrigaste grymheter en människa kan hitta på.

Även den här rapporten väcker stor uppståndelse i det brittiska parlamentet. Casement prisas över hela världen som ”en humanitär förkämpe” och han adlas av kung George V för sina förtjänstfulla insatser mot mänskligt lidande i Kongo och Amazonas.

Men nu har båda de här undersökningarna väckt Sir Roger till insikt om att vad kolonialismen gjort mot lokalbefolkningen i Kongo och Amazonas har den också gjort mot hans landsmän irländarna. Med samma heta lidelse som han haft i Kongo och Amazonas engagerar han sig nu i Irlandsfrågan. Han ser så småningom ingen annan utväg än väpnad kamp för att frigöra Irland och mitt under det Första världskriget börjar han förhandla med fienden Tyskland om en vapenleverans till frihetskämparna på Irland. Komplotten upptäcks dock av britterna, Casement fängslas och döms för högförräderi. Först adlad av kungen och högt beundrad i en stor del av världen, sedan dömd och hängd för högförräderi. Men på Irland lever minnet av Roger Casement ännu kvar som patriotisk frihetskämpe.

Dock var det, oavsett från vems sida man synar denne Roger Casement, ingen fläckfri hjälte, vars kvarlevor femtio år efter hans död skulle repatrieras till Irland. Redan under rättegången mot honom 1916 hade de s.k. Svarta dagböckerna sänkt honom moraliskt i mångas ögon. I sina privata dagböcker, som beslagtogs av polis, hade nämligen Roger Casement noggrant och med många snuskiga obsceniteter bokfört alla sina homosexuella kontakter. Homosexualitet var ju vid den här tiden en straffbar handling och Roger Casements svarta dagböcker flödade av homosexuella kontakter och upplevelser. En fråga som också Llosa ställer sig är, om åtminstone en del av dem var rena fantasier i ensamheten ute i djungeln.

Man kan förstå, att ett levnadsöde som Roger Casements lockat en författare som Mario Vargas Llosa att berätta hans historia. Och Llosa gör det med ett brinnande starkt engagemang i en minutiös kartläggning av de personer och skeenden som formade det sena 1800-talets koloniseringsambitioner och giriga vinstdrömmar.

Mario Vargas Llosa väcker med sin berättelse om hjälten/antihjälten Roger Casement ett stycke ömklig kolonialhistoria till liv och bygger med verkliga och sannolikt en del fiktiva romanpersoner och alla deras lidelser, drömmar och vanföreställningar en dramatiskt livfull och engagerad berättelse.