Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Marias finne på halsen var elakartad tumör – nu är hon helt frisk

Finnen på halsen visade sig vara cancer. I dag skvallrar ett stort rödaktigt märke om att det är där strålningen har skett. Doktorn har lämnat beskedet, att i dag betraktas hon som helt frisk.

Annons

När vi träffar Maria Hemmingsson från Frösön gör hon sin sista strålbehandling och kan åka hem igen.

Blicken berättar att hon inte kommer att ge vika för sjukdomen, vad som än händer. Här finns en kämpe av stora mått.

Hon berättar gärna om sin upplevelse, om hur hennes finne på halsen visade sig vara en svår sjukdom.

– Jag hade haft en liten knöl på halsen länge, säger hon, men jag trodde det var en finne eller böld som skulle försvinna av sig själv.

Men knölen växte sig stor som en golfboll och syntes väldigt väl. Familjen och arbetskamraterna tjatade på henne att uppsöka läkare.

När Maria Hemmingsson en dag hade tid hos tandläkaren på Frösön passade hon på att gå till hälsocentralen i samma hus för att visa upp sin knöl på halsen.

– De skickade direkt en remiss till öron-näsa-hals-mottagningen på sjukhuset. Det tog inte lång tid innan jag fick komma dit.

– Väl där gick de in i knölen med grova nålar för att ta prover, det gjorde så ont, det vara en otrolig smärta, säger hon.

När läkarna efter några veckor ville att hon skulle komma för att ta nya, kompletterande prover vägrade hon om inte hon fick sövas.

Så blev det. Efter ytterligare en vecka kom provsvaren. Vi är nu i februari månad 2010.

– De sa att det var en godartad tumör som kunde utvecklas till att bli en elak, säger hon. Jag opererades den 25 februari, då togs tumören bort och skickades iväg på analys.

– Därefter kom beskedet att det handlade om en aggressiv cancertumör, men den var inkapslad och jag skulle skickas till Umeå för strålbehandling.

Efterhand har hon fått veta att läkarna visste redan i första skedet att tumören var elakartad, hon säger att hon tappade förtroende för dem efter detta.

– Men läkaren i Östersund gjorde ett bra jobb, han fick bort nästan allt av tumören plus spottkörteln.

Väl på universitetssjukhuset i Umeå togs extra prover i området som såg misstänkt ut, prover på körteln bakom näsan likaså. Det togs även prover bak i tungan, men samtliga prover var negativa.

– Jag skulle ändå strålas som en försiktighetsåtgärd 30 gånger, och enligt doktorn är jag i dag helt frisk. Men jag måste komma på återbesök efter tre månader och dessa kontroller kommer att ske under två–tre år.

Maria Hemmingsson säger att hon aldrig blev rädd när hon fick beskedet, någonstans visste hon att det var cancer. Men beskedet tog hårt på hennes familj.

– För mig fanns inget annat än att detta ska jag fixa, sjukdomen ska inte vinna över mig. Den tanken finns inte.

Nu efter sju veckor i Umeå är hon färdigbehandlad och kan åka hem. Hon är sjukskriven till sista juni sedan ska livet så sakta återgå till det normala igen.

– Jag har jobbat hela tiden fram till dess jag åkte till Umeå och jag haft nästan daglig kontakt med jobbet härifrån också, säger hon. Jag jobbar hellre än är sjukskriven, då tänker jag mindre på sjukdomen.

Rodnaden på halsen , den försvinner, men sol ska Maria Hemmingsson undvika de närmaste 10 15 åren och det kan bli svårt eftersom hon älskar sol.

Andningshålet under behandlingstiden har varit terapin ”Oasen” där hon har gjort glassmycken i massor, sidensjalar, spel och broderier. Hon har säkert lagt ner tusen kronor i material.

Sista veckan var hennes dotter Emma med i Umeå och hon fann sig också snabbt tillrätta på terapin.

Sedan var det dags att packa väskan och säga hej då till alla nyvunna vänner på patienthotellet i Umeå.

Maria Hemmingsson är färdigbehandlad.