Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Marianne Holmström

Himlen fick fint besök då vår mamma, Marianne Holmström gick bort den 12 november.

Annons

Hon föddes i Stockholm men flyttade till Östersund redan innan hon fyllt ett år. Östersund har sedan varit hennes hem under hela livet. På Östersunds praktiska mellanskola träffade hon vid 14 års ålder sin livskamrat Björn som hon gifte sig med 1953. De har varit oskiljaktiga fram till hennes bortgång och delat på allt. 1975 byggde de sin nuvarande bostad och drömvilla i Odensala.

Hennes yrkesverksamma liv startade direkt efter realexamen då hon fick arbete på skolkontoret som hon blev trogen fram till sin pensionering. Hon var omtyckt på arbetet under hela tiden och engagerad fackligt. Ett engagemang som hon hållit i även efter sin pensionering.

Mamma hade många andra intressen också, till exempel var hon aktiv i mykologiska föreningen. Det är många som varit med på hennes kurser med svampexpeditioner i skog och mark och ännu fler har fått hjälp att analysera vad de plockat för svamp när de varit osäkra. Ett annat fritidsintresse har varit handarbete och det är många i släkten och som jobbat i hennes närhet som bär vantar hon stickat. Hennes största intresse var dock att vara ute i naturen med sin kära husvagn. Före pensioneringen var mamma och pappa ofta ute med den varje helg under sommaren, plus semestern naturligtvis. De senaste åren har vi knappt sett dem mellan maj och september utan de har varit i husvagnen. Under vintern förvarades husvagnen i garage och varje vår var mamma lite som ett barn innan julaftonen då det var dags för årets första natt i husvagnen.

Mamma har alltid haft en utpräglad positiv syn på allt och aldrig sett problem. Sista åren har hon haft svårt att gå och behövt dialys dagligen men det hindrade inte henne från att vara i husvagnen till i mitten av september även i år.

Hon sa: ”den här dialysen, den tar jag med en klackspark”. Hon skämtade och bjöd ofta på sig själv och berättade vilka orealistiska drömmar hon haft under natten på ett sett så man ibland inte visste om det var på riktigt.

Mamma var mån om alla runt omkring sig vare sig det var familjen, släkten, grannar eller andra vänner. Hon införde egna traditioner som våffeldag och får i kålmiddag där familjen och vänner bjöds in. Ofta fick vi en förrätt med egenplockad svamp och efterrätt med bär eller frukt från den egna trädgården.

Vi kommer alltid att minnas mammas glada, positiva och trivsamma sätt. Hennes omtanke och välvilja lever kvar i våra hjärtan.

Mamma fattas oss!

Barnen

Stefan och Mikael