Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Maria, en hemvändare med förkärlek för runda former

/
  • Maria Luksepp har rest runt jorden och hämtat inspiration till sin keramik från naturfolk på olika kontinenter; aboriginer, indianer och afrikaner. Foto: Robert Henriksson
  • ”Jag gillar runda former” säger Maria Luksepp och det märks på hennes flodhästar.
  • En vägg i Drejeriets utställningsrum är fylld av ikoninspirerade jungfrubilder.
  • Maria Luksepp har rest runt jorden och hämtat inspiration till sin keramik från naturfolk på olika kontinenter; aboriginer, indianer och afrikaner. Foto: Robert Henriksson
  • Kontrasten mellan ruffa oglaserade och metalliskt blanka ytor ger spännande effekter. Det har Maria Luksepp utnyttjat i schackspelets rutmönster.
  • Folk blev så förtjusta i springarna  på Marias schackspel så hon blev tvungen att ta fram lite ”löshästar” som kan köpas separat. Koppar, kobolt, järn och krom är metaller som hon blandar i glasyren för att få fram olika färger.

Indianska totempålar och afrikanska masker. Bulliga, gulliga flodhästar och sparsmakat strama Jungfru Marior. Hemvändaren Maria Luksepp har hämtat inspiration jorden runt till sin keramikutställning på Drejeriet.

Annons

Utställningen heter just ”Jorden runt”.

– Namnet har flera olika innebörder. Att det är jorden – leran – jag arbetar med och att jag älskar runda former. Men också att jag flackat runt en hel del men nu slutit cirkeln och flyttat hem, säger Frösöfödda keramikern Maria Luksepp.

Efter 22 år i exil i södra Sverige har hon återvänt till Jämtland. Bor än så länge i lägenhet i Torvalla med familjen, man och två barn, men tar snart ett nyinköpt hus i Tavnäs, Gällö, i besittning. Där ska det inredas en ordentlig verkstad, för Marias keramiktillverkning kräver utrymme.

Hon berättar att hon skapat i lera sedan 1997, då hon seglade förbi en folkhögskola på västkusten och fann det hon länge sökt. Dittills hade hon försörjt sig som fritidsledare, men närt en ständig längtan efter att få ägna sig åt konstnärligt skapande i någon form.

– Folkhögskolan låg i Grebbestad och där, på keramiklinjen, blev jag kvar i ett år. Sedan fortsatte jag med ett år på konstskolan Kuben i Örebro.

Närmast kommer familjen från lilla Björköby i Småland, där alla trivdes bra men där beslutet att lägga ner skolan i byn gav upphov till flyttfunderingar.

– Jag hade sagt att jag aldrig skulle bo i Jämtland igen. Men plötsligt föll allt på plats; nu var det läge att vända hemåt, säger Maria Luksepp.

Hon arbetar i både ler- och stengods, med både nytto- och nöjesgods. På Drejeriet är det mest nöjesgods hon visar, och man blir verkligen glad av att titta på hennes skapelser som förenar stor fantasi och gedigen hantverksskicklighet.

Det mesta är bränt i rakuugn, en japansk metod där man doppar förbrända keramiska alster i glasyr och ställer in dem in i en vedeldad ugn, som värms upp till omkring 900 grader Celsius.

– Jag tar ut grejerna med en meterlång tång medan de fortfarande är glödheta. Stoppar dem sen i sågspån där de får svalna i en reducerande – syrefattig – atmosfär.

Resultatet av en rakubränning går aldrig riktigt att förutse, och det är det som gör tekniken så spännande enligt Maria Luksepp.

– Det går inte att säga exakt hur länge föremålen ska brännas för att glasyren ska bli som man vill ha den. Men man får lära sig att lyssna. Det knäpper på ett speciellt sätt när glasyren krackelerar.

Rakubränt gods blir poröst och inte lika starkt som keramik som bränns i högre temperaturer. Så det uppstår en del svinn:

– Du ser mina señoritor, flamencodansöserna på väggen där. De har haft manliga danskavaljerer men den sista av dem sprack i transporten hit till galleriet, säger Maria Luksepp.

Mer läsning

Annons