Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Marcus Jönsson följer sin dröm

/

Nyligen färdigställde 23-årige snickaren Marcus Jönsson sitt andra album "Work it out". Överturingens trubadurexport snidar sin karriär med egna händer och gör allt för att inte jobba bort sina drömmar.

Annons

Det trägna arbetet med att skapa och spela in musik har Marcus hållit på med sedan fem år tillbaka. När han så 2007 släppte sin första samling inspelningar till allmänheten fick han blodad tand och påbörjade genast arbetet med ett nytt projekt.

- Det har varit lång process, berättar Marcus Jönsson.

Med hjälp av Gustav Hylén och Anders Kronlund har demokassetterna utvecklats till en fullängdare. På alla sätt och vis ser den färdiga produkten ut, och låter, som om den getts ut av ett riktigt bolag.

Men Marcus gör det mesta själv. Utan något bolag i ryggen har han skaffat sig konsertbokningar och inspelningsmöjligheter. Han berättar att det inte alltid är lätt att följa sina drömmar, att det är lätt att slås ner av nekande krafter.

- Ibland så känner man att det kanske inte ska ges ut ändå. Men jag är glad att jag gjorde det, annars hade jag nog bara ångrat mig.

Men det handlar inte bara om att vilja göra musik.

- Man frågar sig varför man har de här drömmarna och om man har någonting att säga när man gör sin musik.

Han känner inte igen sig i jakten efter snabb bekräftelse som många hänger sig åt i talangjakter.

- I dag kan det kännas som en jakt efter kändisskap.

För Marcus Jönsson handlar musiken om drömmar, verklighet, längtan.

- Det handlar ofta om funderingar, kanske inte politiskt, men tankar om världen. Om hur man ska leva.

Skivans titelspår, som är betydligt rockigare och argare än resten av skivan, kan Marcus Jönsson tycka är lite missvisande.

- Den handlar om att bara jobba för pengarna och vara glad att man har ett jobb.

- Jag kan sakna hoppkänslan. Jag vill inte låta hopplös, det är mer en längtan jag vill beskriva.

En längtan som tagit honom till många platser i landet. Tillsammans med studiekamraten Petter Spjut från folkhögskolan i Kungälv begav han sig nyligen ut på en turné, där de spelade på kaféer, föreningar och krogar. Utan bolag bakom sig var det kämpigt, men de hade kul.

- Det är rätt svårt att få spelningar, jag har ju ingen direkt publik.

Men han tycker att det är viktigt att inte bara nöja sig.

- Ska man acceptera att det blir som det blir eller ska man jobba för det man tror på?

- Det enda plågsamma med att prata om sina drömmar är att man har något att leva upp till. Det är viktigt att drömma, men ibland kan det vara lika bra att hålla det för sig själv, att ta det steg för steg, säger Marcus.

- Det låter bittert, men jag tror att det är ganska sunt.

Musicerandet är något Marcus Jönsson planerar att fortsätta med, helst skulle han vilja spela mer live, gärna på Urkult. Han berättar också att han spelar svenskspråkiga låtar live, som hittills inte spelats in.

Personligen känner sig Marcus Jönsson inte bekväm med att beskrivas som en countrysångare, även om många placerar honom i det facket. I stället berättar han om favoritskivan, Bob Dylans "Blood on the tracks", och hur låtar som "Idiot wind" och "If you see her, say hello" har präglat folksångaren inom honom.

Musikaliskt berättar Marcus att Överturingen kan kännas lite väl avskilt. Men han trivs i naturen, med mete på sommaren och skidor på vintern.

- Man kan trivas, men jag saknar att det inte finns musikställen.

Hemlängtan och flyttdrömmarna avlöser varandra.

- Det är ett evigt längtande hit och dit.

Mer läsning

Annons