Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Människor utan rätt och värde

Annons

Våren 2009: Familjen sover. Polisen kommer 04.30. De slår sönder dörren, de två barnen vaknar blir vettskrämda och skriker. Polisen går in i föräldrarnas sovrum och siktar på föräldrarna med sina vapen. De ger dem order att följa med. När det inte går fort nog skjuter de ett par skott i taket och väggarna. Alla är nu mycket rädda. Barnen skriker. Sen förs de snabbt ut och in i en bil som åker iväg. Barnen och mamman gråter. Pappan tänker: Bara vi överlever.

Hösten 2013: Familjen sover. Polisen kommer 04.45. De borrar sönder låset i dörren. Barnen vaknar och väcker föräldrarna. Alla är mycket rädda. Plötsligt öppnas ytterdörren med en smäll. Barnen och mamman gråter. Polisen kommer in i föräldrarnas sovrum där nu alla befinner sig. De säger bryskt åt dem att kliva upp och följa med. Barnen och mamman gråter och alla är nu mycket rädda. Polisen skriker åt dem att inte ta med sig något utan bara följa med. Barnen får inte ens skor på fötterna. De förs ut till en bil som åker iväg. Alla gråter.

Händelserna drabbade samma familj. Reaktionen hos normala människor är densamma, vi tycker att det är fruktansvärt. Tur att vi bor i Sverige! Den första händelsen utspelades i Iran. Det var efter valet och oroligheterna då. Den andra händelsen som beskrivs var i Sverige. Polisen i Iran försvarar sitt handlande med att fadern var misstänkt för regimkritisk verksamhet. Den svenska polisens försvar är att man bara följde reglerna.

Gång efter gång kränker Migrationsverket och polisen människor och skyddar sig genom att tolka regelverk och lagar till sin fördel. Är det något fel på lagen när den ger utrymme för kränkningar och brott på det sättet?

Konventionerna om mänskliga rättigheter, som man heligt och dyrt lovat följa, verkar inte ha något värde. Ingen svensk myndighet vill heller kännas vid de övertramp som sker. Försöker man möts man av: "Vi går inte in och diskuterar enskilda fall", myndigheternas gemensamma sköld för att slippa bli generade. Regeringen låtsas som att det regnar. Man slår upp ett stort politiskt paraply och slipper se det som händer.

Det som händer är att ett hårdare, råare och ett samhälle med våld, hot och förtryck som maktmedel, växer fram. Det sker stegvis, i små, små steg, och på grund av det accepterar vi förändringen. Till slut har vi ett samhälle som inte ville ha. Svartmålning och utopi?

Nej, tyvärr. Öppna ögonen och läs de två händelsebeskrivningarna ovan. Det sker varje dag, i Sverige! Människor som görs rättslösa, som man utövar våld och förtryck mot, där man begår svåra övergrepp och kränkningar. Vi har blivit blinda i vår trygghet och tror att ingenting kan skada oss längre. Det är en utopi.

Regering och myndigheter blundar för det som sker, och det är ett klart och tydligt besked för hur man ser på framtiden.

Hur vill du ha det? Hur vill du att andra ska uppfatta oss? Internationellt pratar man redan om det nya Sverige. Den bild som målas upp är ingenting att direkt vara stolt över. I alla fall inte om man tror på, och värnar om mänskliga rättigheter, rättvisa och demokrati.

Sundsvalls Asylkommitté: Jan Peder Forsberg, Azita Ghiasvand, Åsa Forsberg Johanson, Birgitta Krona, Peder Forsberg, Anna Palm, Eva Mjönes, Kalle Larsson, ordf. CMR –Centrum Mot Rasism, Kristian Holmgren, Betlehemskyrkan Sundsvall, Agnes Johanson, Grön ungdom Norr, sr Lila Bork, Katolska Kyrkan, sr Beatriz de A Costa, St Josefssystrarna, Lotta Meurling, Caritas

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel