Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Mångfacetterad körgala

/
  • Sist ut bland körerna var Decibel med körledaren Roger Rådström.
  • Cantelinakören med körledaren Malin Strömdahl.K-F:s kammarkör med körledaren Karl-Fredrik Jehrlander.
  • Vad gäller Gamla teaterns akustik finns det mycket att önska, men när alla tre körerna mot slutet av söndagens Körgala slöt upp och sjöng tre låtar tillsammans svängde det rejält.    Foto: Ulrika Andersson

Annons

Ett körslag var det då alltså inte, det vi bjöds på. Mer ett samarbete mellan tre Östersundsbaserade körer, en körgala. Varför gör man sån’t? Ja, jag skulle som körledare göra det för att få möjligheten till att inspirera varandra på hemmaplan, kunna göra en konsert med sin kör så här rätt tidigt på körsäsongen, komma åt fler duktiga sångare för att få göra någon riktigt häftig musik tillsammans och för att glädja publiken med ett varierat och mångfacetterat program.

Om nu undertecknad skulle jämföra dessa tre körer så är det nästintill en omöjlig uppgift. Förutsättningarna för dem är helt olika om man nagelfar. Så diametralt olika körledare med så skiftande kompetens, erfarenheter, meriter och tycke och smak. Det samma gäller körsångarna. Allt ifrån flera som nästan livnär sig på sin sångröst till de rena fritidssångarna. Då gäller det att försöka bedöma respektive körs dagsform. Och visst, det är lite tidigt på säsongen, det märks, men en sådan här körgala får igång både körerna och publiken.

Det är underbart med det varierade programmet vi lyssnare får ta del av. Alla smaker tillgodoses; visa, jazz, gospel och klassiskt. Med höjdpunkter som: Cantilenas tolkning av Peterson-Bergers Som stjärnorna på himlen det var rent och finstämt. K-F:s kammarkörs dalamelodi Dansa Kicki! hade bra schvung och synkoperingarna satt där de skulle. Decibels Joyful, Joyful gav mersmak. Jag imponerades också av Decibels val att göra G. Hahns Rondo Lapponico som är körrepertoar som kräver ett modigt och välklingande gäng. De lyckades riktigt bra, men jag skulle gärna höra den igen fullständigt vässad av dessa goda sångare.

Däremot gillade jag inte den svaga med dock förstärkning som fanns i lokalen. Tyvärr bjuder ju inte Gamla teatern i sitt nuvarande skick på så mycket av den naturliga akustiska varan, vilket jag föredrar. Basregistret blev missvisande för alla körerna och missarna och svagheterna i en del stämmor lite väl tydliga. Jag är heller inte så förtjust i det vibrato som några av sopranerna i Decibel använde sig av. Enligt mitt tycke bör man välja: amerikansk körtradition med vibrato i alla stämmor eller skandinavisk utan. Ingen hemlighet att jag föredrar den skandinaviska som erbjuder den bästa möjligheten till ren och egal körklang. Att inte kunna dölja några skavanker.

Det är maffigt om man har 80 sångare att bolla med, tänk vilka möjligheter som bjuds. Jag tycker att valen av repertoar för den gemensamma kören kanske speglade lite tidsbrist. Det hade varit riktigt roligt att få höra dem i lite svårare låtar och att de hade haft gott om tid för repetitioner, för här finns det potential. Bland de gemensamma verken gillade jag bäst avslutningen Take the A-train som svängde och verkligen visade vilken himla kul kväll alla sångare hade och den glädjen smittar. Vi i publiken gillar körgalor, så håll i traditionen!

Mer läsning

Annons