Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Mando Diao begraver en epok

/
  • Omslaget till ”The malevolence of Mando Diao” är en gravsten. Stenen finns i verkligheten: ”Hade vi varit 17 år hade vi lagt den bredvid Jussi Björling”. Foto: CHRISTINE OLSSON / SCANPIX
  • Björn Dixgård, Samuel Giers och Gustaf Norén. Bandet vill inte ge några löften om bandets framtid: ”Ska du planera din egen död, hur ska du då kunna leva ditt liv?”. Foto: CHRISTINE OLSSON / SCANPIX

– Ska du summera Mando Diao är det mellan raderna du hittar den verkliga sanningen.

Gustaf Norén smeker handen över den svarta gravstenen.

Mando Diao släpper en samlingsskiva – och passar på att jordfästa en era.

Annons

Fem år av extatiska orgelintron, svarta polotröjor och euforiska melodier.

Nu har Mando Diao begravt en epok – och graverat gravstenen.

Bokstavligt talat.

– Först ville vi lägga gravstenen på kyrkogården bredvid Ingmar Bergman, men många hade nog blivit upprörda och vi hade kanske brutit mot någon lag. Det finns en hårfin linje mellan att vara kaxig och respektlös.

– Vi har väl gått över den ett par gånger. Men hade vi varit 17 år hade vi lagt den bredvid Jussi Björling, säger Gustaf Norén och kan inte låta bli att le där han står böjd över bandet espressomaskin.

Mando Diaos studio i södra Stockholm har sitt eget kök där Beatles-antologier samsas med gammal disk och Marlboro gold-paket.

Tillbaka vid köksbordet fortsätter Gustaf:

– Du begraver en låt när du släpper en låt. Då behöver du inte uppfostra den något mer, det är som en tamagotchi. De här låtarna är fantastiska, men de har sålts i 250 exemplar och existerar bara där och i något halvkasst Youtube-klipp med något fjantigt bildcollage av oss. Det är ett bokslut på den tiden, säger han.

Samlingen ”The malevolence of Mando Diao” innehåller alla b-sidor från albumen på Emi, en live-dvd samt nya låten ”The quarry”.

– För varje skiva spelar vi alltid in 20 låtar och släpper 12–13 av dem. Det är ganska intressant, för det är nödvändigtvis inte de bästa låtarna som hamnar på skivorna. Man vet först efter tio år om en låt är bra, det är då en låt verkligen börjar ta form. Det är väldigt många misstag vi har gjort, säger Gustaf Norén.

Ni börjar närmar er 30 års-sträcket och har sagt Mando Diao inte fortsätter efter det. Hur går tankarna nu?

– Jag tror fortfarande inte det. Men jag vet inte hur framtiden blir, det är som att spela på Oddset. Fråga en 80-åring ”hur långt har du kvar att leva”? Ett bands livslängd är inte en mans livslängd, utan mer en hunds livslängd.

– Ska du planera din egen död, hur ska du då kunna leva ditt liv? Jag vill inte sluta som Ray Davies och stå med en gitarr och spela gamla godingar. Men just nu har jag all den passion som krävs för att vara i ett band, säger Gustaf Norén, 28 år.

Blir turnerandet mer slitsamt?

– Ja, det finns ingen människa som lägger ned lika mycket tid på sitt jobb som vi. Resandet gör att man känner sig som jetset-gubbarna, affärsmännen... Men vad gör de? De går på MÖTEN. Sitter i konferenssal med en flaska Ramlösa. Det är mil från en den äckliga logen på Astoria.

– Att vara jättenervös varje kväll för att gå upp och ta i allt du har och sjunga ditt hjärta. Tillbaka in i en buss och till nästa ställe. Men vi har råkat få en viss talang, det finns inga andra alternativ. Samtidigt vill vi inte byta bort det.

Kaxigheten verkar ha försvunnit?

– Det var inte självförtroende folk såg, det var snarare brist på självförtroende. Eller brist på självinsikt, eller bara ungdomlig naivitet som talade. Den finns inte kvar, hade vi varit som när vi var 19 år borde spärras in.

Mer läsning

Annons