Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Män som hatar män

Annons

Kan ni föreställa er en sådan här nyhet:

"En kvinna i 20-årsåldern misshandlades i lördags till döds vid ett bråk mellan fotbollssupportrar. Dödsmisshandeln inträffade när ett 50-tal kvinnor drabbade samman i ett våldsamt slagsmål efter matchen mellan AIK och IFK Göteborg".

Det låter inte särskilt trovärdigt, eller hur?

I floden av kommentarer efter dödsmisshandeln av en fotbollssupporter i Helsingborg i helgen finns det en som sticker ut: Journalisten Andrev Walden målar upp ett hypotetiskt utbrott av kvinnligt supportervåld med slagsmål, överfall och skadegörelse. Förvirringen skulle bli stor, gissar han. Man skulle börja leta efter kopplingar mellan förövarna. Ett hemligt nätverk? En sekt? När ingen hittar några samband skulle justitieminister Beatrice Ask (M) tillsätta en utredning för att få svar på frågan "Vad är det som händer med våra döttrar?"

Helgens händelser kommer knappast att utlösa sådana reaktioner. Normalt stannar debatten om supportervåldet vid hårdare tag och skärpta lagar. Ingen tycks se den röda tråden, nämligen att våldet uteslutande utövas av män. Någon gång borde man också diskutera den machokultur som formar pojkar till våldsverkare. Efter helgens händelser i Helsingborg är det lätt att instämma i ropen på hårdare tag. Ett maskeringsförbud på idrottsarenor känns som en självklarhet, men i övrigt? Är det verkligen fler poliser, vakter och strängare kontroller som är lösningen?

Jag såg Bayern München spela hemmamatch på Allianz Arena i lördags. Det var fullsatt, 71 000 på läktarna. Stämningen var hjärtlig, nästan gemytlig. Bayern hade redan avgjort ligan och bortalaget Hoffenheim fick en poäng med sig hem. Så ingen hade skäl att vara missnöjd egentligen. Men faktum är att det sällan förekommer våldsamheter på tyska fotbollsmatcher och inte heller på gatorna i samband med matcherna.

Tyskarna har lyckats stävja "fotbollshuliganismen". De har valt en annan och uppenbarligen mer framgångsrik linje än exempelvis England, där man fortsätter ha problem trots hårdare bevakning, avskaffade ståplatser och höjda biljettpriser.

I Tyskland tillämpas den så kallade dialogmodellen, en tät dialog mellan myndigheterna, ligaföreningen, klubbarna och supportrarna. Man satsar på utbildning och förebyggande arbete bland fans och ute i skolorna. För klubbar som missköter sig blir konsekvenserna tydliga, exempelvis fick Frankfurt donera 250 000 kronor till välgörande ändamål när deras fans stormade planen på en bortamatch häromåret.

På senare tid har det svenska fotbollsvåldet oftast bestått av interna uppgörelser utanför arenorna mellan de falanger inom supporterklubbarna som kallar sig "firmor". Helgens attack verkar vara ett undantag, men än så länge vet vi inte särskilt mycket om detaljerna. Oavsett vad som låg bakom tragedin är krav på hårdare tag ingen lösning. Alla inblandade måste ta sitt ansvar för att skapa en fotbollskultur som är fredlig. Förbundet, klubbarna, tränarna, supporterklubbarna, fotbollsföräldrarna.

Att komma åt grundproblemet, en mansroll som förhärligar våld, är inte gjort i en handvändning. Men det är åtminstone en aspekt av fotbollsvåldet som behöver diskuteras. För det den enda röda tråd som finns.