Annons
Vidare till ltz.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

"Man ska hålla sinnet ockuperat"

Med många och långa resor i bagaget och fyrtiotalet musikaliska talanger till sin hjälp är nu jämtlandssonen Max Mackhés andra skiva äntligen klar.

– Nu ska jag bara ta det lugnt ett tag och låta kroppen komma ikapp, säger han.

Max Mackhé, bördig från Hoverberg, släpper på lördag sitt nya album Välkommen Sápmái. Låtarna osar av heta politiska resonemang men även om tro, kärlek, hat och livets melankoli och glädje. Han beskriver sin musik som en smäktande, elektrisk och intensiv trubadurpop med smutsig akustisk ljudbild.

Sammanlagt har runt 40 musiker medverkat på piano, dragspel, kontrabas, elbas, viola, fiol, mandolin, gitarr, trombon, trumpet och banjo. Dessutom finns körsångs- och jojkinslag på några av låtarna.

– Den här skivan skiljer sig väldigt mycket från min första. Då var det i princip bara jag och en gitarr. Det här är ett okonventionellt akustiskt album där vismusik tar avstamp i punkrock.

Han jobbar 70 procent som sjuksköterska i sin nuvarande hemort, nordnorska Kautokeino. Och den norska lönen har varit nödvändig för att finansiera skivan.

– Den har kostat mycket pengar, minst sagt. Men jag har haft turen att jobba med musiker som tagit relativt lite i betalt.

Mycket av utgifterna har varit resekostnader då han spelat in i Stockholm, Kiruna, Harstad, Kautokeino, Tromsø, Lyngen och på Island.

– Det är en otrolig lättnad att skivan är klar, jag har levt med det här så länge nu – två år sammanlagt. Det har varit slitigt, de som jag jobbat med på skivan älskar jag men vi har även bråkat, slagits och suttit uppe alltför många timmar tillsammans med för att få skivan färdig.

Han avslöjar att han redan börjat spåna på att släppa nytt material.

– Någonstans mår jag bra av att ha mycket att göra, det är bra att hålla sinnet ockuperat.

Hans mål är inte tjäna en massa pengar, men han vill gärna undvika att inte behöva jobba heltid för att få livet att snurra runt.

– Sådant dödar lusten fullständigt. Om jag tjänar så pass mycket pengar på musiken så jag kan ta en mindre anställning som sjuksköterska skulle jag gladeligen flytta hem till Hoverberg i framtiden. Det är det hägrande målet någonstans.