Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Målet är starten

Charlotte Kalla skidar i mål i soldränkta Whistler Mountain, Kanada. Hon är först. På favoritdistansen 10 km fritt har hon gjort det. Levererat. Tagit OS-guld.

Annons

Med ett leende bredare än E14 skriker och hoppar hon framför SVT:s kamera, det här har jag alltid drömt om, det här var mitt mål.

Det var då.

I dag, den 20 november, står Kalla sammanbiten på startlinjen i Gällivare när Världscupssäsongen drar igång igen. Målet från i februari är historia. Nystarten är här, siktet inställt på nytt - kanske VM medalj 2011 - exakt vad håller nog Charlotte Kalla för sig själv.

För nog har vi alla hemliga drömmar och mål?

Förfrågan från chefredaktör Mattsson om det här krönikörsuppdraget avslutas med orden hoppas att det här är något du drömt om och efter några minuters övervägande svarar ja till.

Och Mattsson träffar helt rätt, att skriva i LT har alltid varit en dröm. Ett mål för mig, om än lite hemligt.

Mer ohemliga uttalade mål har nog både elitidrottsmän och vi vanliga. En sprinter har en tid som ska pressas, höjdhopparen en ny höjd som ska tas. Förutom alla mina hiskeligt många mål - helt realistiska 1982 och som ändå sprack - av typen världsmästare i skidor, OS-medaljör i hästhoppning eller hyllad skådespelerska, så har jag bara haft ett helt klart för mig.

Hemma i Brunflo, i början av 80 talet, var min favoritaktivitet att smygsitta i trappan och tjuvkika på Sportnytt när föräldrarna trodde att jag sov. Rös när signaturen drog igång och programledaren hälsade välkommen. Drömde mig bort, dit. Tänkte att jag en dag ska jobba där.

När jag tjugo år senare tog plats i Sportnyttstudion på Gärdet var det såklart galet kul.Ett uppnått mål som blev starten för något annat då uppdragen på TV-Sporten tagit mig till nya upplevelser och äventyr. Som att nu senast i februari få möjlighet att uppleva OS i Vancouver på plats.

Så långt hade jag aldrig vågat drömma i flickrummet i Brunflo.

Får lyckorus av att vintersäsongen tuffar igång idag. Älskar mitt jobb ute i skidspåret där jag får en nära förmån att se in i Kallas kolsvarta vinnarögon, Northugs finurliga självsäkra anlete och Hellners totalt tomma blick efter att ännu en gång ha tagit ut sig helt. Funderar ofta på vad som egentligen rör sig därinne och vad jag som betraktare kan lära.

En sak är säker. Dessa elitidrottare lever sina drömmar. Målet får dem att underkasta sig gränslöst med träningstimmar, säkert blod, massor av svett och förmodligen även tårar.

Efter bärgat OS-guld ställs målsiktet om till något nytt, mer utmanande, en förbättrad teknik, en snabbare spurt eller nya medaljer. Helt klart är målet det som driver samtidigt som målet är starten. Själv har jag redan siktet inställt på nästa krönika i LT!

Bäst i veckan: vintern med kalla stjärnklara livgivande kvällar i antåg

Sämst i veckan: den starkast lysande stjärnan fattas mig. Finaste Momma, jordelivet är så trist utan dig..

Annons