Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Mäktigt, Labero!

Att förvänta sig det oväntade. Eller kanske ännu hellre: Att låta sig luras. Det är inget lätt uppdrag han har, Joe Labero, som lever på att ge sin publik en känsla av att se något som alla vet inte är sant, men som alla vill ska vara möjligt. I kväll nådde stjärnmagikerns stora tältturné Östersund.

Annons

Det svävar en svag doft av cigarr i luften och Joe Labero, som anländer i ett rökfyllt akvarium, skriker Östersund som en rockstjärna. Det är inte en helt ny show han bjussar på. Föreställningen har redan gått för utsålda hus runt om i landet. Men vanligtvis brukar man vara hänvisad till storstäderna för att få se något i klass med ”Expect the unexpected". Därför känns det lite lyxigt och viktigt att ha gångavstånd till det 1200 kvadrat stora och specialbyggda cirkustältet på campingen nere vid Badhusparken. Dessutom ska konceptet vara vidareutvecklat, med tre, fyra nyskrivna nummer.

Med sig i kväll har Labero butlern Albert, assistenten Therese och levande ankan Paul. Det ska snart visa sig att två timmar visslar förbi i denne trollkarls sällskap. Han blandar stort med smått och dramatik med massor av (svart) humor. En slips klipps av och blir hel igen. Duvor trollas fram och det tricksas med spelkort och pengar. Han delar värdinnan i massa delar och packar ihop henne till en liten kub med publiken runt om.

Det märks att Joe Labero är en vän av arenarocken. Showen består av flera storbildsskärmar, ljusspel, pulserande musik och andra effekter. Det är lätt att följa minsta rörelse på scenen. För Labero själv verkar allt vara en enda stor nöjespark, han ser verkligen ut att njuta av att leka med bild, ljus, ljud och inte minst – publiken. Tomas, Sara, Allan, Stig ... det är många som blir utvalda att hjälpa den store magikern och han upprepar och minns allas namn. Labero har tidigare berättat att just det tricket är hämtat från minnesteknikens mästare Harry Loraynes show i USA. Effektsökeri som funkar och dessutom skapar en personlig atmosfär. Till slut är vi alla som en stor familj där inne. Dramaturgin imponerar.

Trollbinder Labero då publiken under tisdagskvällen? Eller snarare, låter vi oss luras? Jodå, det gör vi nog. I alla fall om man frågar mig. Och vissa andra trollar han bokstavligen skjortan av. Det är inte svårt att förstå varför Labero blivit så stor, han är skicklig, inget snack om den saken. Jag var faktiskt rädd för att han skulle vara för skicklig och för stor. Då finns alltid risken att det blir så proffsigt och tillrättalagt att föreställningen rullar på per automatik.

Men Labero ger inte sig själv en enda chans att slappna av. Illusionerna kräver givetvis hans fullkomliga närvaro, men det gör även publiken. Tack vare att han använder sig så mycket av den måste varje föreställning bli lite som att gå på slak lina, med nya namn att minnas och nytt, fyndigt kallprat. Säkert har också han standardfraser att ta till, men de märks i så fall inte. Jag gillar också att han står för sin amerikaniserade svulstighet och glamorösa stil. Han driver till och med gärna med sitt jetsetliv.

Efter en stund händer det som måste vara varje illusionist våta dröm: Han trollar bort sig själv. Assistenterna sveper ett stort skynke över en sittandes Labero. I nästa sekund finns bara hjälmen kvar på stolen. Plötsligt hörs ett vrål i andra änden av tältet. In kommer stjärnmagikern på motorcykel. Den vita kostymen glänser och ögonen ser helt galna ut när han hoppar av hojen. Mäktigt, Labero!