Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Maj-Britt Kroik

/

Mamma föddes 1944 i Sveg under vårflytten av familjens renar. Hennes föräldrar var Aina och Teodor Torkel Kroik.

Annons

Hon växte upp i en syskonskara om fem barn. Hon gick sju år i skolan, första skolåren i Jänsmässholmens nomadskola och sedan i Änge nomadskola i Hålland, Undersåker.

Sexton år gammal började hon jobba som barnflicka i Stockholm. Hon arbetade även som kokerska på Kungliga sjökrigsskolan i Stockholm. Senare jobbade hon som servitris på Storliens högfjällshotell. Därifrån hade hon många minnen som hon gärna berättade om.

Hon blev vida känd för sin kvickhet, sitt glada skratt som hördes vida kring, sin smittande humor och sina kokkonster. Som ung älskade hon att dansa. Hon var fantastisk, reste mycket, jobbade ihärdigt, stickade och sydde. Hon tog ena ungen under armen och matkassen under andra när någon av oss syskon vägrade gå. Hon bar sitt yngsta barn i bärmes när hon gick över myrarna för att plocka bär.

1966 föddes Lena. Mamma var en noggrann och ordningssam människa, det var viktigt för henne att ha frysen full av kött, fisk och bär. Hon ordnade allt för alla i sin omgivning som behövde hjälp. Hon jobbade hårt för att kunna spara. Trots det hade hon tid att hälsa på sina föräldrar, syskon och vänner som bodde över hela Sverige.

1968 föddes Torbjörn. Mamma var en ensamstående kvinna med två små barn, vilket inte alltid sågs med blida ögon. Men hon var stark och stod över allas tvivel om att hon skulle klara sig helt själv.

1970 föddes Elli-Marie. Vi flyttade till Körfältet som då var under uppbyggnad och där växte vi syskon upp. Varje sommarlov undrade våra kompisar var vi försvann. Mamma jobbade hela vintern för att vi skulle ha råd att åka till Tjallingen under somrarna. Där stannade vi tills skolan började. Mamma älskade att tillbringa sin tid där.

Pernilla föddes 1985, dagen innan mammas födelsedag. Hon sa alltid att det var den bästa present man kunde önska. Då var hon anställd inom landstinget och där kom hon att arbeta i 25 år, fram till pensioner- ingen.

Trots sorger i familjen behöll hon lugnet och styrkan, mycket tack vare bibeln. Hon var stark, glad i sinnet, inte rädd för något eller någon. Hon stod upp för oss barn och barnbarn och var stolt över sig själv. Samtidigt hade hon en stor ödmjukhet gentemot livets nycker.

Mer läsning

Annons