Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Mahler i mindre format

/
  • Som så många andra produktioner var musiken i gårdagens konsert spretig i sin uppbyggnad, men kanske är det just det som gör den så facetterad och rik. Foto: Lars-Eje Lyrefelt

Violinisterna Jonas Lindgård och Roger Jonsson hade tagit initiativet till en mycket spännande konsert, Gustav Mahlers fjärde symfoni på 12 musiker. Detta i arrangemang av Erwin Stein och förmodligen framfört för första gången i Jämtland.

Annons

Kanske är det så att Mahler fjärde symfoni är den mest välvalda av hans symfonier att framföra i ett mindre format. Den är i sin ursprungskaraktär dels ovanligt kort för hans symfoniproduktion, dels kammarmusikalisk skriven. Mahler använde alltid en mycket stor orkester i alla sina symfonier så det var en grannlaga uppgift att framföra den på 12 musiker.

Jag kan fråga mig vitsen med att göra musik med en annan besättning än den ursprungliga, originalen brukar ju som bekant vara bäst. Å andra sidan skulle vi här aldrig få höra denna Mahlerska musik levande om man inte gjorde vad man valt att göra i kväll.

Dels finns ingen, i denna landsända, tillräckligt stor orkester som skulle kunna framföra verket, dels så finns det i Jämtland ingen arena stor nog eller akustiskt kvalitativ för att ta emot en orkester med detta verk på sin repertoar. Trots mina invändningar så lyckades kvällens orkester ganska bra med uppgiften.

Musiken i denna symfoni är, så som mycket av Mahlers produktion, rätt spretig i sin uppbyggnad, som om att hans många idéer kom samtidigt och han hade svårt att sålla. Som att han inte hade några normallägen, bara ytterligheter. Månne är det just det som gör den så facetterad och rik. Med så pass få musiker, gör kvällens uppförande det lite svårt att riktigt ta till sig rikedomen.

Trots ett mycket bra framförande av högkvalitativa musiker så blir det ibland lite väl tunt och gruppen tappar ibland sitt driv. Bristen på bastyngd gör att diskantstämmorna blir väl genomträngande. Jag gläds dock åt många mycket fina soloinsatser.

Symfonins final är en sång för sopran och orkester. Där får vi möta sopranen Susanna Andersson. En mycket vacker röst och det är rent och snyggt. Men för mig är det lite för snällt framfört, min mahlersångerska har mer must i klangen, mer dramatik trots det ljusa temat.

Programsättning är inte lätt så efter paus blev det allsång från operetten Glada Änkan. Hoppet från Mahlers komplexa tonvärld in i de musikalisk lättare wienervalserna var väl snabb för mig, men den fulltaliga publiken njöt till fullo.

Susanna Anderssons röst kommer i denna repertoar mycket väl till sin rätt, och sångerna hon framför är drivna i sin tolkning.

Trombonisten Jan-Olof Oscarsson har arrangerat wienervalserna för ensemblen och det har han gjort med den äran. De är spännande och välskrivna och ensemblen gör de verkligen rättvisa.

Violinisterna Jonas Lindgård och Roger Jonsson visar på två välrutinerade ledare som inte bara är utmärkta yrkesmusiker utan också musikanter med den rätta glimten i ögat.

Denna konsert har ni möjlighet att uppleva i Ovikens kyrka i morgon kväll, missa inte den – det här får vi inte chansen att höra så ofta i Jämtland!

Mer läsning

Annons