Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Magiskt i Stockesalen

När två av landets främsta instrumentalister gästar länet kommer publiken. Stockesalen var fylld till sista plats i går kväll när duon Norrland inledde klubb SAM.s höstsäsong.

Annons

Kanske hade också budkavlen gått att det var läge att sluta upp och visa att man vill ha kvar Stockesalen som konsertlokal. Sedan arrendatorn Kjell Strömberg gjorde konkurs i somras är det osäkert vem som kommer att ta över, och såväl musiker som publik värnar om konceptet; en lokal med stans bästa akustik får hyras gratis att ha konsert i mot att Kjell får servera och ta betalt för fikat. Namnlistor som ska tillställas ledningen för Frösö hembygdsförening, som äger Stocke Titt, cirkulerade och samlade många underskrifter under kvällen.

Norrland – Johan Norberg, gitarr, och Jonas Knutsson, saxofon – bjuder på stillsamt lågmäld folkjazz som även den mest otränade jazzlyssnare lätt kan ta till sig.

Båda musikanterna kommer från Västerbotten, och ursprunget visar sig inte bara i deras gruppnamn utan även i låtarnas titlar. ”Lyckan” är en av de döende byar som de döpt sin musik efter – så kommer de åtminstone att leva vidare hos STIM även om de så småningom raderas ut från kartan...

”Bondska” kallas dialekten där Johan Norberg kommer ifrån, och den är inget som man varit direkt stolt över i tidigare generationer. Men Norberg själv låter den komma fram både i sina melodier, som andas vemod och ödemark, gransus och skarknarr, och i sitt avspända och humoristiska mellansnack.

På grund av den stora publiktillströmningen kom konserten igång en bra stund efter utsatt tid och med pressläggningen i antågande blev jag tvungen att avvika i pausen. Jag gjorde det mycket motvilligt.

Men innan jag gick hann jag höra ”Annsia”, en överjordiskt vacker och folkviseljuv melodi – tänk en västerbottnisk ”Så skimrande var aldrig havet”. Dessutom ”Tåget” efter Cecilia Persson i Hosjöbottnen, där virtuosen Jonas Knutsson visade att det går utmärkt att göra sydsamisk jojk på barytonsax.

Tack för dem, Norrland, och välkomna igen.