Annons
Vidare till ltz.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Lyssnande öron och vacker sorg

Helgens konstrunda gick till två sevärda utställningar. På Drejeriet var det vernissage med keramikern Bibbi Forsman. På Härke konstcentrum öppnade Stig Sjöbergs utställning av måleri.

Bibbi Forsmans kransar är symbolladdade ting som för tankarna till bemärkelsedagar men även begravningar. Kransar används ju ofta vid dessa tillfällen.

I Bibbis verk lyssnar konstverken in omgivningen. Hennes kransar är inte smyckade med blommor utan med små trattar (jag tolkar öron) som blir tentakler ut mot världen. Öronen lyssnar och jag leker med tanken på att de skulle placeras ut med övervakningskameror i vid olika tillställningar, spejande men också delaktiga i omgivningen.

Några andra verk som väcker min nyfikenhet är de som skulle kunna tas för traditionella vasformer placerade med fönstret som fond. En parabol ut mot världen och rummet. Dialogen hänger i luften och vi som betraktare kan välja att vara med i samtalet eller bara uppleva den fina formen.  

I Bibbis verk finns en passion för leran och ytan som väcker primitiva känslor hos mig att vilja ta i, äta och andas dem. De upptummade stora kärlen blir som människokroppar med olika karaktärer, strukturen och ränderna och de olika mönstren som kläder på kropparna.

En lyckad utställning där både själ, hjärta och känsla finns med.  

Stig Sjöbergs utställning på Härke konstcentrum har många kvalitéer. Stig har en fantastisk känsla i sin penselföring. Verken är nästan alla målade under en produktiv period i sommar då han hyrt en stuga på Rödön.

En målning i många brunaktiga nyanser skvallrar om överarbete. Men i många av målningarna finns glöden och det vackra kulörta färgerna spelar fint tillsammans.

I samtliga av målningarna finns en svårdefinierad tyngd. Det finns ett allvar och en vacker sorg.

I havslandskapet i purpurfärg finns en likhet med Strindbergs tjockt målade dramatiska oljelandskap. Andra influenser finns i Kylbergs starka färger och glödgande måleri. Men jag är inte helt på det klara med om måleriet blir ett stereotypt målande med inspiration av machomålare? Eller om det genuina finns där i botten?

Sammanfattningsvis är det trots allt en sevärd utställning.