Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Lunchande televerkare firade 15-årsjubileum

Att sakna jobbet och arbetskamraterna efter pensioneringen kan bli tufft. Ett gäng televerkare löste problemet genom att äta lunch tillsammans en gång i månaden.

Annons

Sista torsdagen i varje månad får något matställe i stan besök av en grupp pensionerade televerkare. De äter, pratar om förr och nu och har allmänt trevligt tillsammans.

I torsdags var träffen förlagd till restaurang Hov.

Sture Björk och Anders Hansson tog initiativet till lunchmötena.

– Jag gick hemma på gården i Lits-Böle ett par år efter pensioneringen och hade börjat må dåligt, erkänner Sture. Jag hade ingen kontakt med mitt gamla jobb och till slut ringde jag Anders och sa att vi måste göra något.

Anders Hansson hade då, precis som Sture, nappat på Telias erbjudande om att gå i förtida pension, vilket för deras del innebar att de slutade sina anställningar 1997, långt före ordinarie pensionsavgång.

– Telia hade avsatt två miljarder för denna åtgärd, 20 000 personer skulle bort, och tog man inte erbjudandet så blev det inte något nytt tillfälle, säger Anders.

Så nu firar lunchgänget 15 år och manifesterade detta genom att ge mig en bukett tulpaner när jag dök upp på parkeringen vid restaurangen.

– Du fyller ju år du också, skojade Sture när han såg min häpna min.

Så jag ska med värme komma ihåg tulpanerna i oktober, det lovar jag!

Gruppen består av nio män, alla kan ju inte delta varje gång, så nu räknade jag in sex glada nunor som strålade ikapp med solen.

Vad tycker de då om den utveckling de har fått vara med om och som fortsätter i hög fart?

– Jaa, skrattar Anders Hansson, jag satt på ett nätutvecklingsmöte i Sundsvall i början av 90-talet och vi kom att prata om internet. Chefen sa att det är bara för lek och spel och det ska vi inte hålla på med! Och nu står och faller hela samhället med internet. Men fibernät blev det i alla fall.

Står man med ett gäng televerkare faller det sig naturligt att fråga efter deras telefonstatus. Och den var lite varierande.

Conny Jonsson gillar sin smartphone och tycker det är toppen att kunna hålla kontakten med släktingar bland annat via mms. Anders Hansson nappade på ett erbjudande om en saftig rabatt om man införskaffade två telefoner i familjen, annars hade han kanske haft sin gamla kvar ett tag till.

Sture Björk håller stolt fram sin dyrgrip som han köpte 1997 för 4 500 kronor, vilket var mycket pengar för en telefon då.

– Titta, här trycker jag så kommer jag direkt till 112. Och jag har bytt batteri bara tre gånger på hela tiden! Hur många gånger har ni bytt, va?

När jag lämnade lunchgänget för att återvända till redaktionen med mina tulpaner tänkte jag att det blir en sorgens dag för Sture Björk den dagen hans telefon inte fungerar längre. Vilken tur att han har kompisar som kan hjälpa honom över den första tiden!