Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Lulas sociala experiment

Annons

Ett experiment som går ut på att förena modernisering och snabb tillväxt med fattigdomsbekämpning och ökad social rättvisa. De framgångar Brasilien nått på dessa områden har gjort Lula till något av en ikon i Tredje världen, jämförbar med Mandela, om än inte med dennes helgongloria.
Kanske på grund av sin fackliga bakgrund, har Lula förstått att det gäller att få med sig både fattiga och rika om man ska kunna förändra samhället. Eller som Lula formulerat det: Marknaden är inte Gud, och staten är inte djävulen. När de två samarbetar, fungerar det bäst. Om sin egen roll brukar han säga: Brasilien har haft godsägare, företagare och generaler som presidenter. Men det krävdes en metallarbetare för att folket skulle få det bättre.
Nu lämnar Lula den aktiva politiska scenen – för denna gång. Författningen tillåter att han ställer upp igen 2014. Lula har bäddat för en återkomst genom att lansera sin stabschef Dilma Rousseff som Arbetarpartiets (PT) kandidat i årets presidentval. Rousseff fick 47 procent av rösterna i första omgången, och blir enligt alla bedömare vald i andra omgången den 31 oktober. Intressant är att Lulas avhoppade miljöminister Marina Silva, som bildat ett eget grönt parti, fick 19 procent.
Miljöproblemen är bland de frågor som Dilma måste ta itu med, vid sidan av att driva Lulas sociala och ekonomiska reformer vidare. De stora framgångarna med agro-business, storskalig och högteknologisk produktion av exportgrödor som till exempel sockerrör (för etanol), sojabönor (för biodiesel och foder) och eukalyptus till cellulosa må ha ett miljövänligt syfte, men har också haft sitt pris. Småbrukarna har trängts undan av de multinationella företagens industriella jordbruk. En del har blivit jord-  lösa och hamnat i städernas slum-  områden. Andra har pressats upp mot det känsliga Amazonasområdet, som också hotas av till exempel vattenkraftsutbyggnader.
Ett sätt att lätta trycket på Amazonas är att genomföra den jordreform som Lula utlovade redan när han valdes 2002 men som gått i stå. En annan het miljöfråga är den planerade oljeutvinningen på djupt vatten bara 20 mil från Rio. Dilma måste också ta itu med utbildningsväsendet, som fortfarande släpar efter jämförbara länder, liksom den eftersatta infrastrukturen. Det senare är nödvändigt inför fotbolls-VM 2014 och OS 2016.
Hon måste dessutom axla Lulas ledarskap för Sydamerika, som under Lulas tid frigjort sig från USA, och bland utvecklingsländerna, där Brasilien tillhör den tongivande BRIC-gruppen. Hon kommer säkert också att fortsätta insistera på en fast plats för Brasilien i säkerhetsrådet. Dilma övertar inte automatiskt Lulas roll i världen, men hon blir säkert en viktig aktör på den internationella scenen. Som gammal trotskist och motståndskämpe som torterades under militärdiktaturen, kommer Dilma förhoppningsvis att ställa militärerna till svars för deras övergrepp under åren 1964–1985. En fråga som Silva inte ville ta bråk om. I stället har militären fått beställa nya flygplan och u-båtar för att bland annat försvara oljefälten.
I brist på yttre fiender, ansvarar militären också för en del civila funktioner. Det återstår att se om Dilma vågar ta strid med generalerna, eller om dessa kan fortsätta sitta i orubbat bo i ett land som annars inger mycket hopp.