Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Lovisa Arvidsson om Sara Danius bortgång: Vår Jeanne d'Arc lever vidare som en feministisk ikon

Annons

Tre bilder. Den första från när Sara Danius lämnar Börshuset i Stockholm. Huvudet högt. En väninna vid sin sida, en blombukett i famnen och iklädd den numera ikoniska knytblusen.

Jag hade gåshud på armarna, var blank i ögonen och kunde inte sluta titta på bilden. "Det hände. De avsatte henne verkligen" minns jag att jag tänkte när Danius meddelade att hon avgick som Svenska Akademiens ständige sekreterare, och översköljdes av sorg över att patriarkala strukturer fortfarande ska vara så massivt kompakta i den tid vi lever i.

Kvinnor offras fortfarande för att hålla gamla strukturer intakta. Sara Danius gick längst fram i en sådan kamp.

Berg har flyttats i jämställdhetens namn men djupa avgrunder finns fortfarande kvar för dem som går längst fram i kampen. Kvinnor offras fortfarande för att hålla gamla strukturer intakta.

Sara Danius gick längst fram i en sådan kamp. I sin roll som Svenska Akademiens ständiga sekreterare ville hon rikta strålkastaren inåt och gå till djupet med de anklagelser om sexuella övergrepp som i samband med Me too riktats mot den så kallade Kulturprofilen, som stod Svenska Akademien mycket nära.

Med det uttalandet skakade Svenska Akademiens självaste fundament. En polerad yta utåt är något helt annat än en rannsakande process inåt.

Dagen efter att Sara Danius gjort sin sorti vid Börshuset fick jag gåshud igen. Utanför Börshuset samlades över 2000 kvinnor och en och annan man, i knytblusar och sjalar. Manifestationen spred sig över landet.

Hemma i Jämtland rotade jag fram min mormors gamla knytblus ur garderoben. Under hashtaggen #knytblus , hashtaggen som dominerade sociala medier som instagram och facebook de kommande dagarna, lade tiotusentals kvinnor upp bilder på sig själva i knytblus. Från andra sidan jorden fick jag ett mejl från min mamma, skrivet iförd knytblus. Hade min mormor levt misstänker jag att hon i tystnad tagit på sig en knytblus, satt en bulldeg på jäsning och tänt en röd Marlboro under köksfläkten och svurit över vår samtid.

Mormor som cyklade från Hammerdal i Jämtland till Nynäshamn, söder om Stockholm i jakt efter jobb. Som i unga år jobbade som hushållerska på stora gårdar i länet och som sedan blev truckförare på Televerket i Nynäshamn. Mormor som såg världen förändras från hemmafruideal till varannan damernas i riksdagen, då hennes egen dotter tog en plats. Men hon fick också på nära håll se baksidorna av när kvinnor i mansdominerade branscher tar plats.

Hade min mormor levt misstänker jag att hon i tystnad tagit på sig en knytblus, satt en bulldeg på jäsning och tänt en röd marlboro under köksfläkten och svurit över vår samtid.

Anders Olsson, den ständige sekreterare som tog vid efter Danius, upplevde knytblusmanifestationen som "absurd", sa han i en intervju med TT. Han kunde aldrig se varför Svenska Akademien blev en symbol för unkna, patriarkala strukturer.

Kvinnorna i knytblus kunde se, och många fler därtill.

Den andra bilden. Sara Danius iförd en gigantisk orangerosa knytblus till klänning på 2018 års Nobelprisceremoni. Jag skrattade gott åt hennes humor och skärpa. Hon må ha petats från Svenska Akademien men hon har banne mig vunnit en plats i folkets hjärta, tänkte jag när hon lyste som en färgstark lampa bland alla mörka kostymer på bilderna från ceremonin.

Den tredje bilden. Sara Danius frontar en kalender till hyllning för Me too-rörelsen, utklädd till Jeanne d'Arc. Hon bär en stor rustning, har det långa svarta håret utsläppt och svingar ett svärd.

– Jag har bidragit till kvinnosaken och värdet av anständighet. Jag har uträttat något som är större än jag själv och det har jag länge hoppats att jag skulle kunna göra, sade Sara Danius till Expressen.

Den tredje bilden ser jag först idag, samma dag som världen nås av beskedet om hennes död. Hon förlorade slaget mot cancern men hon lever vidare som en stridbar feministisk ikon som bröt ny mark i jämställdhetens namn. Vår alldeles egna Jeanne d'Arc.