Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Lovisa Arvidsson om nya Pisa-resultatet: Kan vi nu vara överens om att ojämlikhet straffar sig?

Annons

Förra årets Pisa-rapport har nu landat och det är ett glädjande resultat. Svenska 15-åringar presterar bättre i läsförståelse, matematik och naturvetenskap, och visar därmed att trendbrottet från 2015 är ett faktum.

Mellan 2006 och 2012 uppvisade Pisa-mätningen en nedåtgående spiral, då svenska elevers Pisa-resultat hamnade långt under genomsnittet för OECD-länderna.

I den senaste mätningen hamnar vi betydligt över genomsnittet. I läsförståelse är vi till exempel nu på femte plats av alla 79 länder som deltar i Pisa-undersökningen.

Heja svensk skola som lyckats bryta trenden!

elevers socioekonomiska bakgrund och vilket område deras skola ligger i är fortfarande mycket avgörande för hur de presterar i skolan.

Men på en avgörande faktor för svenska elevers skolresultat visar mätningen att vi backar: likvärdigheten.

Trots att det är ett uttalat mål för den svenska skolpolitiken att förbättra likvärdigheten i skolan, ligger vi på den genomsnittlige OECD-nivån. Jämfört med våra nordiska grannländer ligger Sverige i botten vad gäller likvärdighet.

Med andra ord, elevers socioekonomiska bakgrund och vilket område deras skola ligger i är fortfarande mycket avgörande för hur de presterar i skolan. Särskilt lyfts svårigheten att rekrytera och behålla behöriga lärare till skolor med en stor andel elever från socioekonomiskt svagare familjer.

Sverige har alltså gått från att ha haft ett av världens mest jämlika skolsystem när Pisa-mätningarna började 2000, till att ligga under genomsnittet år 2012. Det är en upptäckt vi ska tacka Pisa för.

Och vi bör ta den kunskapen på allvar.

Vill vi att Sverige ska fortsätta klättra uppåt i Pisa-mätningarna måste vi komma till rätta med ojämlikheten. Skolor med svagare elevsammansättning måste få rätt förutsättningar och stöd så att eleverna klarar kunskapsmålen.

Under de år som klyftorna ökat i svenska skolan har de vinstdrivande skolorna blivit fler än någonsin.

Till exempel bör vi fundera över varför var tredje kommun inte nyttjar statsbidraget som är öronmärkt till att anställa kompletterande personalgrupper i skolan. Kan det ha att göra med att kommunerna själva måste finansiera halva satsningen, och därför helt enkelt inte har råd att nyttja bidraget? I praktiken innebär det att 300 miljoner kronor brinner inne varje år, enligt Lärarnas riksförbund.

Under de år som klyftorna ökat i svenska skolan har de vinstdrivande skolorna blivit fler än någonsin. Pisachefen Andreas Schleicher har vid tidigare mätningar påpekat att det svenska skolsystemet i sig bidrar till ökad segregation.

Lyssnar vi på den kritiken?

Tar vi inte itu med likvärdigheten i svenska skolan så är det ett direkt svek mot enskilda elever och skolor, och ojämlikheten kommer fortsätta att blinka rött i internationella mätningar.