Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Lovisa Arvidsson om lärdomarna från corona – Dags att skrota NPM, bygga en vettig krisberedskap och låta solidaritet visa vägen

 
Coronaviruset
Visa alla artiklar

Annons

Vi står i begynnelsen av en global kris. Det går fort nu. Varje dag nås vi av nya rapporter om konstaterade fall av coronasmitta. Både lokalt, nationellt och globalt.

Samtidigt rullar pushnotiserna in om hur coronaviruset drabbar ekonomin. Det är hedervärt att regeringen parallellt med att försöka minska smittspridningen arbetar hårt med stödpaket för att hjälpa olika branscher genom krisen.

När allt är över kommer utvärderingens tid. Men vissa slutsatser går att dra redan idag, trots att det precis nyligen gått upp för de flesta av oss vad vi står inför.

Resultatet är att vi har gått från en behovsstyrd till en resultatstyrd vårdapparat med förödande konsekvenser.

För det första. Vi måste omedelbart sluta med New Public Management (NPM) - Ny offentlig verksamhetsledning - inom vården. De senaste tre decennierna har ett styrsystem som översatts direkt från företagsvärlden applicerats på den offentliga sektorn. Resultatet är att vi har gått från en behovsstyrd till en resultatstyrd vårdapparat med förödande konsekvenser. Detta har läkare vittnat om och försökt påvisa under flera års tid, utan politiskt gehör.

Att de flesta regioner idag står utan materiallager är en del av detta. Material som kommer "just in time", det vill säga att leveransen dyker upp precis i tid till planerad verksamhet så att ingen behöver hålla sig med lager, är en sådan "effektivisering".

Det fungerar kanske i en perfekt värld som går som ett klockverk.

En värld där kriser inte finns med i framtidsprognoserna.

När NPM klev in i vården åkte beredskapstänket ut, och varken röda eller blåa politiker har gjort särskilt mycket för att förändra den saken.

Men kriser kommer och nu står vi mitt i en kris som vi ännu inte är i närheten av att se vidden av.

Det blir då motsägelsefullt när socialminister Lena Hallengren (S) kritiserar regionerna för sin bristande krisberedskap och icke-existerande materiallager.

När NPM klev in i vården åkte beredskapstänket ut, och varken röda eller blåa politiker har gjort särskilt mycket för att förändra den saken. Det blev om inte annat tydligt under förra årets vårdkris då operationer fick ställas in efter att Apotekstjänst, det företag som vunnit upphandlingen av materialleverans, inte kunde leverera som utlovat.

LÄS ÄVEN: Apotekstjänstkrisen del 1: Betryggande att Region JH håller sig med egna förråd - men marknadstänket i vården bryter ner vår beredskap

Apotekstjänst var bara symptomet på ett system som i sig riskerar patientsäkerheten, men den större debatten om NPM i vården uteblev.

Just nu riskerar coronakrisen att förvärras ytterligare av att det runt om i landet, liksom i världen, saknas skyddsutrustning och sjukvårdsmaterial. Det hade inte behövt vara på det viset.

För det andra. Solidariteten är grunden i alla samhällen. Kanske är det nu vi på allvar kommer förstå att ensam inte är stark? Vi kan hamstra hur mycket mat vi vill men det är våra grannar och vänner vi behöver allra mest i tider av kris. Vi behöver samarbeta för att ta oss ur detta. Och vi behöver samarbeta genom att vara solidariska.

Du kanske klarar en coronainfektion alldeles finfint, men inte den du råkar smitta.

att Sverige saknat en omfattande krisberedskap både på regional som nationell nivå har varit smärtsamt tydligt sedan dag ett av coronakrisen

För solidaritetens skull: tvätta händerna, jobba hemifrån i mysbyxor och kolla Netflix om kvällarna - om du har ett yrke som gör detta möjligt. Om inte, så är det alla vår andras uppgift att göra världen där ute så trygg som möjligt för dem som behöver upprätthålla viktiga samhällsfunktioner, genom att vi andra drar ner på våra sociala kontakter.

Bara genom att välja solidaritet framför individualism kan vi få så många som möjligt genom denna prövningens tid. Det låter stort och pretentiöst, men det är hård fakta.

LÄS ÄVEN: Apotekstjänstkrisen del 2: Myndigheterna struntar i nya upphandlingslagen - det är fortfarande lägsta pris som vinner

För det tredje. Kan vi i det här landet ta och skaffa oss en ordentlig krisberedskap innan en kris händer och sluta uppfinna krisberedskapen medan krisen vecklas ut framför våra fötter?

Naturligtvis ser alla kriser olika ut och kräver konstant anpassning. Men att Sverige saknat en omfattande krisberedskap både på regional som nationell nivå har varit smärtsamt tydligt sedan dag ett av coronakrisen. Särskilt märks de politiska besluten från 1990-talet att avveckla det civila försvaret där en stor del av vår krisberedskap tidigare vilade tryggt. Sverige behöver bygga upp totalförsvaret till en nivå som gör oss rustade för stora kriser.

Om något kommer det att bli tydligt den dag våra barnbarn frågar vad Sverige gjorde under de initiala dagarna av coronapandemin

Om något kommer det att bli tydligt den dag våra barnbarn frågar vad Sverige gjorde under de initiala dagarna av coronapandemin, då vi fortfarande hade möjlighet att dra lärdomar från andra länder som drabbats:

"Vi lät flygplanen från de drabbade länderna landa på våra flygplatser och lät alla som kom därifrån gå och jobba utan tester eller karantän. Samtidigt som statsepidemiologen tonade ned läget och socialministern stod i tv och sa att allt var under kontroll medan coronafallen började droppa in. Du förstår, de flesta svenskar var väl medvetna om att vårdplatserna i landet knappt räckte till den ordinarie vården, så särskilt betryggande kändes det inte. Sen skruvade finansministern ner BNP-prognosen med 0,3 procentenheter till följd av corona. Man ville väl dämpa oron eftersom börsen rasade samtidigt. Strax därefter började samhällsspridningen av viruset. Då tog det ytterligare några dagar innan statsministern tog till orda och saker började hända, men då var kaoset liksom redan igång".