Annons
Vidare till ltz.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Lovisa Arvidsson om brittiska valet: Skilsmässan blir av men framtiden är lika oviss

Det blev en krossande seger för Boris Johnson och de konservativa Tories i torsdagens val i Storbritannien.

Boris Johnsons plan att utlysa nyval för att stärka sin majoritet i parlamentet och göra det till ett val om Brexit, var ytterst framgångsrik. Det krävdes att de ökade med nio konservativa parlamentsledamöter för att få igenom det framförhandlade brexitavtalet med EU.

De fick 66 nya platser.

Labour tappade 42 platser.

De båda partierna har därmed gjort sitt bästa respektive sämsta valresultat sedan 80-talet.

Fram till valnatten såg det ut som att Labour minskade gapet i opinionsundersökningarna. Men brittiska valresultat är notoriskt svåra att förutspå, givet systemet med majoritetsval i enmansvalkretsar.

Man kan tycka att systemet är djupt orättvist eftersom ett parti kan ha fler röster i antalet väljare, men ändå vara i minoritet i underhuset.

Men nu är det det systemet britterna har.

Röda områden i norra England som aldrig tidigare röstat blått kan nu skicka sin första konservativa parlamentsledamot till London.

En av de intressantaste aspekterna av valresultatet är att tidigare partilojaliteter helt har raderats. Det blev ett val om Brexit, hur mycket Labour än försökte styra om det till ett val om inrikespolitiken.

Med sitt historiskt radikala ekonomiska manifest ville de tackla Storbritanniens djupa klassklyftor. Utradera hemlöshet. Ge barn gratis skollunch. Låta rika betala mer skatt för att finansiera breda reformer.

På ett plan lyckades Labour ändå förskjuta debatten åt vänster. Även Tories började prata om satsningar på sjukvårdssystemet NHS och stryka reformer om skattesänkningar.

Det var i dessa områden och andra starka brexitfästen, som finanskrisen slog allra hårdast 2008.

Men budskapet, från blåa England till gula Skottland var ändå: Det är ett val om Brexit.

Den röda muren i traditionella arbetarklassområden i norra England, som historiskt har delat Storbritannien mellan ett rött norr och ett blått söder, är helt krossad.

Tack vare Brexit.

Här har Labour helt rätt i sin analys att Brexit i grund och botten handlar om ekonomi.

Det var i dessa områden och andra starka brexitfästen, som finanskrisen slog allra hårdast 2008. Det var här den konservativa regeringens åtstramningspolitik slog undan ekonomin i många hushåll. Fyra miljoner britter lever i dag under fattigdomsgränsen - trots att de har jobb.

Det var här man ansåg att det hela är EU:s fel. Nostalgin till det gamla Storbritannien är som störst. Tilltron till politiken som lägst.

Med sitt tvärsäkra löfte om att genomföra Brexit så snabbt som möjligt om Tories bara fick majoritet, kunde Boris Johnson krossa den röda muren.

Röda områden i norra England som aldrig tidigare röstat blått kan nu skicka sin första konservativa parlamentsledamot till London.

Man kan kort och gått säga att det blev ett andra val om Brexit och att det brittiska folket har talat.

Lojalitetsskiftet i Skottland skedde redan året efter valet om den skotska självständigheten. Labour utraderades i Skottland, som gick från rött till gult.

I veckans val ökade SNP med ytterligare 13 mandat och petade även bort brexitmotståndarna Liberaldemokraternas partiledare från hennes valdistrikt.

Av Brexitpartiet, lett av den tidigare Ukip-ledaren Nigel Farage som banade väg för Brexit, finns bara spillror kvar. Gissningsvis för att alla röster bland brexitanhängare gick till Tories.

Man kan kort och gått säga att det blev ett andra val om Brexit och att det brittiska folket har talat. Skilsmässan blir av och det finns majoritet i parlamentet att driva igenom det ökända brexitavtalet.

Men vi ska komma ihåg att det är ett avtal som endast behandlar skilsmässan. Storbritanniens och EU:s framtida relation ska sedan förhandlas med gedigna handelsavtal.

Sådana brukar ta cirka 10 år. Boris Johnson har lovat folket att det ska ta tio månader.

Skilsmässan må snart vara påskriven och klar. Men framtiden väntar.

Och den är inte mindre fylld av kaos.

LÄS ÄVEN: Lovisa Arvidsson: Idag gungar marken på de brittiska öarna