Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Lovisa Arvidsson: När bruset i Almedalen dämpas hörs samtalen bättre

Annons

Presskortet åkte direkt ner i handväskan efter att jag hämtat ut det. Erfarenheten från förra årets Almedalsvecka är fortfarande färsk i minnet, då nazister punktmarkerade journalister. Först en kamera i ansiktet. Sedan snabbt ner för att filma presskortet med namnuppgifter som hängde runt halsen.

Aktivister för alla människors lika värde, vare sig det handlade om religion, sexualitet eller hudfärg, punktmarkerades. En del misshandlades blodiga.

I år är stämningen en annan. Nazisterna synts knappt till. Det är tydligt att förra årets mobilisering var en styrkedemonstration som de haft svårt att leva upp till två år i rad.

Men även Almedalsveckan känns annorlunda. Människorna är färre, organisationer packar ihop sina tält tidigare i veckan. PR-jippona som tidigare fick Almedalen att kännas som ett enda stort PR-tivoli är nedtonade. Men samtalen, de är likväl kvar. Kanske har de blivit fler, bredare, mer nyfikna? Antalet seminarium med relevanta ämnen, kunniga paneler och intresserade åhörare är fortfarande många, och de är välfyllda. Än är Almedalen en viktig plats för dialog, kunskap och utbyte av tankar.

Men hypen på Almedalen börjar definitivt klinga av. Kanske handlar det om att det är ett mellanvalsår. Efter två val och en lång regeringsbildningsprocess är det tid för eftertanke och omstart.

Det har åtminstone märkts i talen. Liberalernas nya partiledare Nyamko Sabuni talade som om hon sommarpratade i P1. Som ett långt CV med kronologisk uppräkning av vad hon har gjort genom livet. Annie Lööf (C) älskade allt och alla förutom SD, som hon aldrig nämnde vid namn.

Det har varit snälla tal.

Under fredagskvällen talade finansminister Magdalena Andersson (S). Regntunga moln hängde över publiken medan Magdalena Andersson bjöd på ett oväntat varmt och roligt tal som lyfte den socialdemokratiska berättelsen.

Från mamma Birgitta som innan talet påminde henne att berätta varför hon drar in alla skattekronor. Berättelsen om modern som har fått se landet förändrats. Byggas ut. Sjukförsäkras. Längre semestrar och fluortanten som gör debut i folkhemmet. Reformer för folkhemmet och kvinnors frigörelse från hemmet.

Den svenska modellens rötter. Till dagens utmaningar. Jobb och integration. Klimat och jämställdhet. Och en välfärd som kommer att få svårare att klara både ekonomi och kompetensförsörjning i framtiden.

Slitningarna mellan stad och land fick inget större utrymme i talet men desto mer i den Välfärdskommission som Magdalena Andersson och Ardalan Shekarabi (S) presenterade tidigare under dagen.

För att klara välfärden i hela landet måste något förändras, snabbt. Fram till 2021 ska därför en Välfärdskommission tas fram tillsammans med företrädare från kommun, landsting och fackföreningsrörelsen för att vända på varje sten och se hur skattekronorna kan användas allra bäst.

För att kartlägga vad de går till - som mamma Birgitta uppmanade sin dotter att påminna folk om - till hur vi kan använda dem bättre i framtiden.

Annons