Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Lovisa Arvidsson möter Margot Wallström: Feministisk utrikespolitik går på export i världen

Annons

På nyheterna: bilder från de kurdkontrollerade flyktingläger i Syrien där cirka 76 000 misstänkta IS-terrorister hålls fångna. Bland dem ett 80-tal svenska barn som lever i misären.

Nästa nyhetsinslag: ett 20-tal personer i Stockholm samlas för att åka ner till Syrien och hämta hem sina anhörigas barn. De är desperata.

Margot Wallström försäkrar i ett Facebook-inlägg att UD jobbar intensivt med frågan och att barnen, om möjligt, ska föras till Sverige. Inom loppet av 48 timmar får inlägget över 1500 kommentarer. Både från dem som anser att regeringen agerar alldeles för långsamt för att rädda oskyldiga barn, till dem som menar att Sverige med dessa barn riskerar att importera terrorister.

Frågan om IS-barnen dominerar rapporteringen från Utrikesdepartementet just nu. Och kanske ringar den väl in balansgången med ett intensivt arbete bakom kulisserna med många diplomatiska kontakter inblandade, internationell rätt, politiska värderingar, en upprörd allmänhet och medial press som UD ofta arbetar under.

Vid årsskiftet avslutades Sveriges tvååriga medlemskap i FN:s säkerhetsråd. Förra veckan lämnade UD in en skrivelse till riksdagen som sammanfattade vad Sverige åstadkommit under den här tiden.

I ett samtal med Länstidningens ledarsida betonar utrikesminister Margot Wallström (S) att en av de viktigaste slutsatserna är att engagemang för fred lönar sig. Och att ett litet land som Sverige kan göra stor skillnad.

Ambassader runt om i värden har sett att feministisk utrikespolitik handlar om något väldigt konkret: det handlar om rättigheter.

Humanitär hjälp till Syrien, en process mot fredssamtal för Jemen och diplomatiska ansträngningar för nedrustning i Nordkorea är några av de områden där Sveriges roll i säkerhetsrådet har gjort avsevärd skillnad.

Men vad blir Sveriges arv? Vad kommer leva vidare inom säkerhetsrådet?

– Kvinnors roll för fred och säkerhet, svarar Wallström blixtsnabbt.

Den feministiska utrikespolitiken, ni vet den som gjordes till åtlöje, raljerades om och skrattades åt när den lanserades då Wallström tillträdde som Sveriges utrikesminister 2014.

Idag går konceptet på export, berättar Wallström. Tyskland har lovat att föra det vidare i säkerhetsrådet, länder som Frankrike, Kanada och Luxemburg följer efter. Ambassader runt om i värden har sett att feministisk utrikespolitik handlar om något väldigt konkret: det handlar om rättigheter. Finns kvinnor och flickor med i bilden när det fattas beslut? Går flickor i skolan? Arbetar man aktivt mot våld mot kvinnor och barn? Hur ser situationen ut för flickor och kvinnors sexuella och reproduktiva hälsa? Kvinnors ekonomiska frihet?

– Det finns idag ett uppriktigt intresse för de här frågorna, säger Wallström. Det är inget mystiskt.

Och det ger resultat. Dels på individnivå. Men framför allt ser allt fler länder att kvinnor har en viktig roll att spela för fred och säkerhet.

En stor skillnad menar Wallström är att Sverige pratar med länder och inte om dem. Det har bidragit till en ökad sammanhållning i säkerhetsrådet.

Kandidaturen till FN:s säkerhetsråd var kostsam och har delvis kritiserats. Men Margot Wallström har genomgående hävdat att det varit värt det, att Sverige har haft något viktigt att tillföra.

En stor skillnad menar Wallström är att Sverige pratar med länder och inte om dem. Det har bidragit till en ökad sammanhållning i säkerhetsrådet. Liksom en bottenplatta av försvar för demokrati och mänskliga rättigheter som konsekvent finns med i alla frågor som man arbetar med.

– Sveriges röst behövs i säkerhetsrådet även i framtiden, konstaterar Wallström. Man kan aldrig förutsäga hur omvärlden förändras, utan alltid vara förberedd för det oväntade.

Annons