Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Lovisa Arvidsson: Idag gungar marken på de brittiska öarna

Annons

Idag går britterna till valurnorna i vad som kan vara det viktigaste valet sedan andra världskriget.

För det är inget vanligt parlamentsval, det är ett strategival om brexit. Och om Storbritanniens framtida ekonomiska modell. Och om en eventuell skotsk självständighet.

Det handlar knappast om några brödsmulor på marginalen som vi allt mer vant oss vid i svensk politik.

Samtidigt har britterna aldrig varit tröttare på politik. Under fem års tid har britterna gått till valurnorna i tre parlamentsval och två folkomröstningar.

Labour har dessutom presenterat det mest vänsterradikala valmanifestet som britterna har sett på 30 år.

Till en början såg Boris Johnsons beslut att utlysa nyval ut som en upprepning av Theresa Mays dito 2017. När brexitförhandlingarna körde ihop sig på grund av bristande stöd i parlamentet för deras respektive brexitavtal valde båda att utlysa nyval för att öka antalet konservativa ledamöter, och därmed sannolikheten att få igenom sina brexitavtal.

May gjorde en radikal missbedömning och tappade istället sin majoritet. Därefter blev hon beroende av det nordirländska protestantiska partiet DUP, vilket knappast gjorde den lilla detaljen om Nordirlands status i brexitförhandlingarna särskilt mycket enklare.

Frågan är nu om Boris Johnson gjort samma felbedömning? Tories leder visserligen men Labour har sakta men säkert rest sig mot slutspurten. Mycket tack vare att partiet inte gjorde som vid valet 2017, då de presenterade ett sömnigt valprogram och heller inte satte ner foten kring brexit.

Idag är det annorlunda. Labour vill ha en folkomröstning om brexit. För många är det viktigt nog för en röd röst. Men Labour har dessutom presenterat det mest vänsterradikala valmanifestet som britterna har sett på 30 år.

Som svensk kanske man inte höjer på ögonbrynet för förslag om gratis skollunch, gratis universitetsavgifter och gratis tandvård. Men i klassklyftornas Storbritannien är detta storslagna, klassutjämnande politiska förslag som gör skillnad i människors liv.

Det ska inte underskattas.

Själv vill Boris Johnson helst prata om brexit och inte politiska förslag som talar till de människor som fått de betydligt sämre ställt under åtstramningsåren.

Det är också en påminnelse om mycket i vårt eget land som vi tar för givet, men vars bakgrund är strider som socialdemokratin har tagit.

Men Jeremy Corbyns Labour stannar inte där. Förslag om drastiskt höjda skatter för de allra rikaste, löntagarfonder, förstatligande av järnvägen och posten är en del av det valmanifest som på riktigt fått de konservativa att haja till. Här kanske svenska Socialdemokraterna har ett och annat att lära av Labour.

Boris Johnsons Tories möter ett tydligt, ideologiskt och konkret politiskt motförslag.

Själv vill Boris Johnson helst prata om brexit och inte politiska förslag som talar till de människor som fått de betydligt sämre ställt under åtstramningsåren. De som bär på ett missnöje som i sin tur banade väg för brexit.

Med Boris Johnson får man kort och gott brexit den 31 januari. Men just det har britterna hört förut. Om Tories istället backar i torsdagens val finns risken att de konservativa blir än mer beroende av breda allianser.

På grund av valsystemet med majoritetsval i enmansvalkretsar är resultatet i brittiska val oerhört svåra att förutspå.

I Skottland är de vänsterlutande skotska nationalistpartiet, SNP, på hugget. Självständighetsfrågan har väckts till liv igen efter nederlaget 2014 och partiledaren Nicola Sturgeon har lovat att stödja Labour - i utbyte mot en ny folkomröstning om Skottland.

På grund av valsystemet med majoritetsval i enmansvalkretsar är resultatet i brittiska val oerhört svåra att förutspå. Dessutom är britterna som sagt trötta, på brexit och på val i största allmänhet. Det har onekligen påverkat tilliten till det demokratiska systemet. Endast 31 procent uppger idag att de är nöjda med hur demokratin fungerar, jämfört med 52 procent för två år sedan.

Frågan är hur det kommer att påverka dagens valresultat.

Marken gungar onekligen på de brittiska öarna.