Annons
Vidare till ltz.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Lovisa Arvidsson: En budget som väcker tudelade känslor - men vad kan man vänta sig med en rödgrönblå budget?

När finansminister Magdalena Andersson (S) lade fram höstbudgeten på onsdagsmorgonen innehöll den något unikt: underskrifter från de rödgröna regeringspartierna S och MP och de grönblå samarbetspartierna Centerpartiet och Liberalerna.

Nio månader in på det här året är det lätt at glömma hur läget var för exakt ett år sedan, någon vecka efter valdagen: det var fullständigt kaos. Totala politiska låsningar. Inga tydliga vinnare men flera som utropade sig som vinnare. Det svåraste parlamentariska läge vi sett i modern tid.

Till sist lyckades Stefan Löfven med att få ihop en regering, men det betalas med kompromisser i budgeten. Den budget vi har framför oss idag.

Kortfattat så är det en budget med mycket god vilja, sett utifrån att alla partier som skriver under budgeten fått genom några av sina hjärtefrågor. Men med det blir det också mycket spretigt, det går inte att komma ifrån. Sänkt pensionärsskatt, satsningar på gles- och landsbygd, bland annat med extra resurser till kommuner i socioekonomiskt svaga områden och kommuner som haft ett högt flyktingmottagande. Budgeten gör en historisk satsning på polisen och en nödvändig satsning på hela rättskedjan. Det satsas på lokal journalistik i underbevakade områden med 140 miljoner kronor till mediestödet, utöver vad som tidigare aviserats.

Det var en reform som var för magstark för den dåvarande M-ledda regeringen. Idag går den igenom med en röd statsminister.

Budgeten består av mycket gott och blandat, men helheten ger oss en beska av vad en kompromissbudget med två liberala partier innebär: helheten innebär att klyftorna ökar och de stora vinnarna i budgeten är rika män i storstäder.

Redan under Alliansregeringen drev Centerpartiet på för att slopa värnskatten, den skatt på 5 procent som berör de 345 000 personer i Sverige som tjänar allra mest. Tre fjärdedelar av dem råkar vara män och de bor i regel inte i någon avfolkningsbygd.

Det var en reform som var för magstark för den dåvarande M-ledda regeringen. Idag går den igenom med en röd statsminister. Och det är inga småsummor. Lejonparten av budgeten handlar om skattesänkningar och de ökar bevisligen klyftorna.

Det var kanske inte riktigt vad S gick till val på.

Å andra sidan har C och L exempelvis tvingats gå med på höjd bankskatt, så visst har kompromisserna ändå gått åt två håll.

Och för att sätta det hela i ett större parlamentariskt sammanhang: en rödgrönblå budget är bättre än en mörkblå budget med bruna inslag. I slutändan är budgeten ett resultat av utfallet av valet 2018 och då är det svårt att få till den fördelningsprofil som ett rött hjärta skulle önska av en höstbudget.