Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Lokala julklappsböcker – om hönor, änglar och annat smått och gott

/

Somliga får mycket uppmärksamhet och andra drunknar i den stora bokfloden. I årets lokala utgivning finns böcker av båda sorterna.

Annons

I dag recenserar vi två alldeles nyutkomna titlar och blickar dessutom tillbaka på en del av det som kommit ut tidigare under 2009.

Först en barnbok. Jag blir helt förälskad i Hönan Solvej. Hon är huvudperson i Ingrid Wigurs alldeles färska bilderbok med samma namn (Tante est loup förlag) och hon är inte som andra hönor. Kaxig och stor på sig, skrämmer höken i stället för att själv låta sig skrämmas. Tycker om att titta på månen, stå på huvudet och sova i egen säng.

Ingrid Wigur är illustratör, animatör och dokumentärfilmare

och en av medlemmarna i bolaget Tant-i -loopfilm som nu också startat bokförlag.

Ingrid är bosatt i Åsmundgården, Lit, och har själv haft en annorlunda höna vid namn Solvej på gården. Hon har alltså gjort det som varit trend bland författare ur alla kategorier detta dokumentärromanernas årtionde; tagit en bit ur den egna verkligheten och skruvat den. För skruvad är sagan om Solvej. Och kul.

Extra roligt är det att texten finns på både svenska och jamska. Inger Gustafsson står för den jamska översättningen.

En given julklappsbok till småttingar i och utanför länet som behöver få en dos av sina förfäders och förmödrars tungomål.

Margareta Winge och Eva Alexandersson ingår båda i skrivarnätverket Gloria Mundi, som bl a gav ut antologin Kulörtvätt häromåret. Lagom till jul har nu Margareta och Eva tillsammans gett ut den lilla poesisamlingen Änglar anamma! (Eget förlag). Här är det Margareta som står för texten medan Eva illustrerat. Hennes ljusa, flyktiga akvarellänglar passar utmärkt till dikterna, som även de svävar lätt över marken. Som ”Lätt beröring”:

Någon gång

har jag anat

att änglar finns.

Som en förnimmelse.

En skugga som värmt.

Ett litet vinddrag bara.

Som ett vingpennevift.

Trots

beröringens lätthet

har känslan

nått mitt innersta.

I detta

ligger något

vidunderligt,

ofattbart och härligt.

Glädje och tillförsikt, tro och förtröstan präglar ”Änglar anamma”. Som bomull kring hjärtat för vilsna själar som gärna vill tro att änglar finns men inte riktigt vågar.

Eva Sjödin är uppväxt i Östersund men bor nu i Stockholm där hon arbetar som författare och bildkonstnär. Tidigare har hon skrivit poesi, men i oktober gjorde hon romandebut med Månlandning (Mormor förlag). Det är tunn liten volym med en stark och spännande berättelse mellan de mjuka pärmarna.

Boken utspelar sig 1969. Neil Armstrong stiger ur The Eagle på månens yta och en ung man i en Ford Mustang dimper ner i den sommarstilla norrlandsby där bokens 15-åriga huvudperson går och väntar på att något ska hända. Luften dallrar av erotisk laddning och familjedramatik, förmedlat på ett språk som är poetiskt och skimrande vackert.

Maud Deckmars Ärrvävnad (Deckmar & Jejlid) utkom i april och berörde mig djupt. Den handlar om att släppa taget om barn som flyttar hemifrån – något som kan vara svårt för vilken förälder som helst, men särskilt svårt för den vars barn är handikappat.

Om livet med autistiske Fred berättade Maud Deckmar redan i Freds bok, som kom 1998. Där skildras det kaos och den vanmakt som uppstår när man får ett annorlunda barn, och när man upptäcker att den hjälp man har rätt till inte existerar. Ärrvävnad visar att det går att komma igenom svårigheterna och nå acceptans och tillit på andra sidan. I dag har Fred och hans mamma varsitt eget vuxenliv som fungerar.

Nätverket Skrivande kvinnor i Jämtland har hittills gett ut tre böcker, den senaste kom i april. Ordväv 3 (eget förlag) innehåller både prosa och poesi, och nivån är ojämn som den brukar vara i sådana här antologier. För här får både försiktiga nybörjare och mer drivna skribenter publicera sig.

Flera riktigt glänsande guldkorn finns med, framför allt när det gäller poesin, och jag skulle gärna ge bort Ordväv 3 till kvinnor som jag känner som längtar efter att formulera sig men ännu inte vågat börja skriva. Här finns inspiration att hämta.

Birgitta Rengmyr Lövgren var en riktig pionjär när hon tillträdde som länets första kvinnliga präst i Sveg 1962. Hon arbetade senare i Östersunds församling i många år innan hon flyttade till Uppsala för att doktorera och senare till Stockholm.

Ett av Birgitta Rengmyr Lövgrens projekt som pensionär har varit att sammanställa brevväxlingen mellan blivande folkskollärarinnan Greta Sjöblom och teologistuderanden Johan Hedqvist. Arbetet resulterade i somras i boken Längtansposten – drömmen om ett prästhem (Jamtli förlag).

De flesta av de 745 brev som ligger till grund för boken skrevs innan Greta och Johan gifte sig 1930. Hon arbetade efter sin lärarexamen på Norderön i Jämland, medan han slutförde sina studier i Uppsala och Stockholm och sedan började arbeta på andra håll i landet. Längtan, saknad och drömmar om en gemensam framtid präglar de två ungdomarnas brevväxling under den långa förlovningen.

Personligen har jag en stor förkärlek för brevromaner och tycker kanske att Birgitta Rengmyr Lövgren skulle ha låtit breven tala i större utsträckning och själv kommenterat och sammanfattat lite mindre. Hursomhelst är boken ett intressant tidsdokument.

Till sist två böcker på ångermanländska, men med anknytning till Jämtland. Dagsens sanning (Dau förlag) är en fin liten volym med dikter av Anders Bodin. Han bodde tidigare i Åsarna, där han både tävlade för skidklubben och arbetade som chef på Åsarna Skicenter, men nu är han bonde i Undrom några mil från Sollefteå.

För Anders Bodin det alltid betytt mycket att få uttrycka sig, skriver han i förordet, och han gör det gärna på sitt modersmål ångermanländska. Han är också en iakttagare, som fyndigt och finurligt beskriver sin omvärld i dikterna som kompletteras fint av Alf Lannerbäcks illustrationer.

Extra plus för ordlistan i slutet och för att det följer med en cd där Anders själv är uppläsare.

Författaren och underhållaren Nicke Sjödin känner de flesta jämtar till. Han var bosatt i Röån i Ångermanlands nordvästra hörn, inte så långt från Backe, och besökte ofta vårt län under sina turnéer runt landet. På annersia (Jengel) är Nicke Sjödins artonde bok och kom att bli en postum utgivning. Nicke lämnade manus till förlaget bara ett par veckor innan han gick bort i april.

I boken med den dubbeltydiga titeln beskriver han både sin barndoms längtan till andra sidan ån, där lekkamraterna bodde, och sina funderingar över vad som möter människan när hon går över floden och lämnar jordelivet. En fin och tänkvärd bok på inte alltför svårtillgänglig dialekt. Lennart Jäger har illustrerat.

Mer läsning

Annons