Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Löfven talar för jämlikhet

/
  • Socialdemokraternas partiledare Stefan Löfven, intog scenen sist av partiledarna under politikerveckan i Almedalen 2013. Foto: HENRIK MONTGOMERY/SCANPIX

Annons

Är det nu Almedalsveckan börjar, sa Stefan Löfven när han sist av partiledarna intog scenen. Löfven började med att tala om kampen mot apartheid och skickade en hälsning till Nelson Mandela som är sjuk.

Huvudnumret i Stefan Löfvens tal var jämlikhet. Löfven lyfte Jacob Hackers, professor vid Yales universitet, term predistrubution. Hacker menar att ojämlikhet skapas redan i produktionen och att den som vill skapa ett jämlikt samhälle därför inte kan nöja sig med att fördela tillväxten.

Löfven kallar detta principen om lika livschanser, sa att "plantorna som sås i den bästa jorden blommar vackrast", och menade att en satsning på förskolan är viktig. Löfven vill också ge lärarna möjligheter att tända gnistan i varje elev, ett arbetsliv som inte krossar utan förverkligar drömmar om att de murar som patriarkatet bygger upp mot kvinnors frihet rivs.

Det var ett mycket bra tal av Löfven, det bästa under Almedalsveckan och hans bästa hittills. Ett antirasistiskt, feministiskt och tydligt socialdemokratiskt tal. Det som återstår för Löfven är en mer reformistisk politik. Att ta fler och större steg mot ett jämlikt samhälle.

För att göra det krävs en förnyad ekonomisk politik. Under Almedalsveckan har det återigen blivit tydligt att skillnaden mellan S- och M:s ekonomiska politik är små. I SVT Debatt (4/7) försökte programledaren bena ut skillnaderna. Magdalena Andersson (S) vill inte utmana Anders Borgs (M) skattesänkningar nämnvärt och M har nu gjort det till sin strategi att i vissa frågor lägga sig mycket nära S, hur ska man annars förstå Reinfeldts svängning angående a-kassan?

S kan aldrig acceptera högerns politik, S måste föra en socialdemokratisk ekonomisk politik. Skillnaderna mellan höger och vänster behöver bli tydligare. Det var också detta Löfven gjorde mycket bra i går.

Med det räcker inte med retorik. Ett av socialdemokratins problem är att man länge har sagt en sak men gjort en annan. Ett exempel på detta är i valet 2010 där S pratade om full sysselsättningen men utan att presentera förslag som S själva menade skulle ge full sysselsättning. Skillnaden i den ekonomiska politiken mellan S- och M:s politik var tio miljarder. För det blir det inte mycket reformer.

Stefan Löfven har samma problem. Visst går det göra mycket genom att använda statens resurser mer effektivt än högerregeringen gör. Men för skapa det samhälle Löfven talar om krävs en modigare socialdemokrati.

Välfärd kostar pengar. Jämlikhet kräver omfördelning. Löfven måste också säga att vi har råd med ett gott samhälle för alla.

Det mesta talar för att det blir en rödgrön seger 2014. Om det också blir en tydlig politik för jämlikhet återstår att se. För att lyckas med det är nyckeln en ny ekonomisk politik.

Inte ens alliansens egna verkar alltså övertygade om blockpolitiken. Det är inte heller väljarna.

Högern – det enda blockpolitikalternativet 

I Almedalen talade miljöpartiets Gustav Fridolin, vänsterpartiets Jonas Sjöstedt samt socialdemokraternas Stefan Löfven om ideologi. Kritiken från höger har främst handlat om en sak. Vem ska styra med vem?

Högerregeringen missar inte ett tillfälle att tala om sig själva som det det enda regeringsalternativet. Detta trots att SCB:s stora opinionsundersökning i maj visar att Kristdemokraterna halkar ur riksdagen och att Centerpartiet bara är två tiondelar från att göra det. I själva verket får de rödgröna egen majoritet i flera opinionsundersökningar.

Dessutom har det den senaste tiden förekommit många flörtar från Folkpartiet mot Socialdemokraterna. Det hela började med en intern rapport som läckte ut (DI 3/7) där resultatet är att FP har lika goda möjligheter att få igenom sin politik i en regering med Socialdemokraterna som med Moderaterna.

Cecilia Wikström, EU-parlamentariker FP, vill också bryta blockpolitiken. Och enligt en undersökning (Expressen 1/6) vill en tredjedel av Folkpartiets kommunalråd att FP går till val utan de övriga högerpartierna.

Inte ens alliansens egna verkar alltså övertygade om blockpolitiken. Det är inte heller väljarna. Enligt en mätning (TT 30/6) är endast 33 procent av väljarna för blockbildning vid val, men 53 procent vill att partierna går till val på egna program.

Väljarna röster på partier, inte på block. Det är så den parlamentariska demokratin är uppbyggd. Därför är det bra att oppositionen bryter med blockpolitiken.

Varje gång de rödgröna pratar ideologi, värderingar och visioner och högern svarar genom att krampaktigt hålla sig fast vid blockpolitiken kommer de rödgröna lite närmare en seger i valet 2014.

Annons