Annons
Vidare till ltz.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Ljungen närbibliotek

har gästats av Kjell Hoffman, den tidigare landsarkivarien med en gedigen vana vid att tolka och tyda gamla skrifter och handlingar.

Och inte blev det några större doser av välförtjänt otium innan Hoffman ställdes inför sin Farmorsfars dagböcker – ett antal egen-kartonnerade skrivböcker som hans farmors far Petrus Westin (1848–1928) fyllde – på fonetisk ångermanländska – med tankar om stort och smått vid sekelskiftet 1800–1900.

Kanske med ett par år i någon slags folkskola i mitten av 1800-talet och på det en strävsam tillvaro som torpare och dagakarl - och ändå fyller han häfte efter häfte, år efter år, med prydlig piktur, präntad med stålstift och bläck.

Vad drev honom att praktiskt varje dag notera vädret, priser på nödvändiga basvaror, grannars gudfruktighet, fåglars ankomst och avfärd – men även utflöden ur de större sammanhangen – spanska sjukans härjningar och tyskarnas uppköp av hästar i bygden.

Inte sällan ömkar han sig över de bannor och förebråelser som hustrun kommer med. Herren som ser allt ska väl kunna förstå och hjälpa honom för all otack han möter! Och lika ofta tar han en sup eller två för att stå ut med denna världens oginhet!

Men han ger intryck av att vara mer än en lätt försupen slarver. Han var vad man kan förstå duktig arbetskarl och trots kärva tider uppnådde både han och makan aktningsvärd ålder.

Hoffman har ägnat en hel del tankemöda åt att försöka förstå personen Petrus Westin.

Hitintills vill Hoffman inte komma med något utlåtande – men kanske kan ett litet tips från åhörarplats vara till hjälp: Petrus Westin kanske var mycket begåvad, men några möjligheter att läsa vidare fanns knappast i hans situation vid den tiden. Han gillade läget, också det ett utslag av begåvning, och gjorde det bästa av sin situation. De häften han fulltecknade fick bli hans kvitto på att han definitivt tillhörde den s k begåvningsreserven!

Hoffmans berättelse blev mycket uppskattad och varma applåder ledsagade ordförande Marianne Stålbergs överlämnande av föreningens speciella föreläsarpenna.