Annons
Vidare till ltz.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Livspusslet ur en annan synvinkel

Vem uppfann ordet livspusslet? Maud Olofsson kanske. Sen gick det som en följetong i den politiska debatten som uteslutande handlade om problem hos den arbetande medelklassen, alla politiska partiers favoritgrupp. Den politiska lösningen eller presenten till medelklassen, blev rut-avdraget.

Hur mår då de som med sitt kroppsarbete fixar livspusslet åt medelklassen, kort sagt arbetarklassen? Hur ser deras vardag och pussel ut? Vem pratar om deras villkor? Arbetare finns väl inte längre? De är i varje fall osynliga och omgivna av en kompakt tystnad. Inte ens Stefan Löfven tar ordet i sin mun. Han pratar hellre om företagare. Journalisten Rebecka Bohlin har undersökt villkoren för de lägst avlönade och i den politiska diskussionen mest osynliggjorda medborgarna i EU. Mycket intressant men inte så uppiggande läsning.

Mirela Bajgora från Albanien har jobbat stenhårt med svenskan och vidareutbildning för att ta sig loss från städsektorn. Bemanningsföretaget ger henne inte dagtjänst, den senaste som fick det hade bara jobbat i två år men var gift med chefens kusin utan delad tur och långa resor mellan arbetsplatserna. Alla hon känner jobbar som städare, säger Mirela som bekymrar sig för sonen som uppvisar problem i förskolan. Städjobbet på en skola börjar sex och eftersom hon arbetar heltid kommer hon hem sent på kvällen.

Lucia Gonzales har två städjobb för att klara två tonårsbarn, ett heltids- och ett halvtidsjobb. Hennes historia handlar om värkande rygg, onda och stela leder och att restiderna mellan privata hem i Nynäshamn, centrala Stockholm eller Täby är obetald fritid.

Dessa två kvinnor hör trots allt till de bäst betalda och de som mår bäst bland de intervjuade.

Forskarna Anna Gavanas och Alexander Darin Mattsson har analyserat hemstädbranschen och säger att av dem som har de lägsta lönerna (95-105 kr per timme) är 31 procent svenskfödda och 69 procent utlandsfödda. Gesa Markusson, själv städare och fackombud för Fastighetsanställdas förbund, delar med sig av erfarenheter om stress, osäkra anställningar och oseriösa företag. En mörk bild framträder. Är detta Sverige? Ja, och ute i Europa är det värre. EU skyddar inte arbetare. EU:s regler står på företagens sida. Marknaden går före fackliga rättigheter, det är själva syftet med EU.

Rebecka Bohlin går tillbaka hundra år i tiden, då arbetarklassen levde i misär medan fabriksägarna åt fint i sina herrgårdar omgivna av tjänstefolk. Klyftorna var enorma och arbetsgivarna hade all makt. Arbetarna insåg till slut att nyckeln till förändring var tålmodig organisering. Det krävdes flera decennier av strid innan det vi betraktar som självklart blev verklighet. Facket behövs mer än någonsin men har medvetet försvagats av regeringen. Wanja Lundby-Wedin låter sig intervjuas och säger att facket borde göra mer. Hon har inget nytt att säga. Ingenting om kamp. LO centraliserar istället för att närma sig medlemmarna. Medlemmarna kan inte som förr välja sina egna ombudsmän. Hoppet står till syndikalisterna och Justice for Cleaners i Storbritannien, som organiserar många, även papperslösa.

Arbetslinje, livspussel, flexibilitet, migration, orden är desamma som vi ständigt hör men här framträder ett nytt innehåll som vi bör se i vitögat.