Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Livfullt och engagerande om Siri von Essen

Annons

En stor konstnär men en liten människa. Så har man haft orsak att tänka om många genier.

För August Strindberg och Siri von Essen började det så bra. Den rättframma blicken på omslagsfotot avslöjar Siris förväntningar på livet och samtidigt en beslutsamhet som fick hopp och näring av mötet med August Strindberg. Då var den karismatiske ynglingen olyckligt förälskad i hennes väninna och Lena Einhorn låter Siri redan vid första anblicken tänka pojke, fastän man. En profetisk tanke som deras kommande liv tillsammans skulle bekräfta många gånger om.

För Siri von Essen som gift sig ståndsmässigt med baronen Carl Wrangel, var äktenskapet trångt och präglat av rutinmässiga sällskapsplikter. August Strindberg omfamnades av paret Wrangel och blev som ständig gäst en frisk fläkt i hemmet på Norrtullsgatan, där tristessen skingrades av stimulerande samtal och ett för Siri mycket lockande närmande till Konsten. Hennes dröm var att stå på scenen vilket inte gick att förena med friherrinnestatus och makens karriär som officer.

Alla tre hade utan tvivel starka drivkrafter åt olika håll och i efterhand känns det dramatiska förloppet ganska förutsägbart. Augusts förhållande till friherrinnan övergick i passion, Siri var i början mer ambivalent men när baron Wrangel gick i säng med hennes unga och tilldragande kusin, konstruerades en för tiden acceptabel skilsmässa. Siri fick ta på sig skulden. Av hänsyn till mammans ekonomi och statusberoende blev Siri också fattig och hänvisad till eget arbete och hoppet om Augusts framgång som författare. Sitt barn med Carl Wrangel, en flicka som kom att få ett kort liv, offrade Siri von Essen i denna skilsmässa.

Det nya äktenskapet som skulle bygga på total jämställdhet, respekt och kärlek till varandra och Konsten, varade i fjorton år. I den andra skilsmässan var Siris absoluta villkor att få behålla de tre barnen. Den äldsta dottern Karin, själv dramatiker och författare, vittnade om att hon blev trygg först när föräldrarna skildes och var övertygad om att fadern var sinnessjuk.

Visst blev August en stor författare med klassikerstatus och Siri en firad skådespelerska, om än för en kort tid. Lena Einhorn har haft ett omfattande material till sitt förfogande och hon redovisar de viktigaste informations- och inspirationskällorna i bokens slut. Mycket av August Strindbergs gigantiska författarskap är skönlitterär gestaltning av hans eget liv. Karin Smirnoffs böcker, autentiska brevväxlingar och P O Enquists pjäs Tribadernas natt är några andra exempel författaren nämner. August Strindberg är inskriven i världslitteraturen och står staty i Tegnérlunden men det är hans hustru Siri jag imponeras av. Hon drog runt med den alltmer obalanserade och svartsjuke maken och tog huvudansvaret för familjens sammanhållning i fjorton år innan de slutligen skildes och Siri startade ett nytt liv i Finland. Sin energi och lust att skapa hade hon kvar.

I förvissning om att Augusts och Siris historia är väl känd lämnar Lena Einhorn den kronologiska ordningen och låter berättelsen pendla tidsmässigt, vilket gör läsningen ännu mer livfull och engagerande. Siri är en roman som på ett lyckosamt sätt förenar forskarens noggrannhet med författarens lust att gestalta.

Britt Jakobsson