Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Livet nu är vackert

"Masken dold i blomman bådar blommans död". Jag har aldrig kunnat släppa de här raderna. Det är Carl Michael Bellman som skrivit dem. Så klart. Vårt stora geni. Men har ni någonsin suttit och faktiskt läst hans sångtexter? Om inte; gör det.

Annons

Jag gjorde det av ren självbevarelsedrift när jag för länge sen skulle ut och turnera med ett visprogram innehållandes bland annat Bellman. Man måste ju veta vad låtarna handlar om! Jag anade inte då hur otroligt komplexa och fulla av mytologi, samtida politik, satir, sexualitet de var. Men det som slog mig mest var att Bellman är en så poetisk och fin filosof.

I nästan alla låtarna sammanblandas, förväxlas och förvirras kärleken, tillblivelsen av liv och – död. Döden, spriten och kärleken. Och om inte kärlek så i alla fall köttets lustar. Men när man gräver sig bakom allt bullrande och Klang i trumpeten, Hej mina flickor lyfta på kjolen-snacket så framträder han: en vis man vars skarpa blick saknar motstycke.
"Masken dold i blomman bådar blommans död". Kan det sägas bättre?

Jag tänker på livet; hur vackert det är nu. Mitt är det. Alla jag älskar lever. De är också friska. Hösten visar sig med sitt sköna krispiga livsförhöjande väder. Jag är ofantligt rik. Jag har kompisar som skulle komma på en nanosekund om jag ringde och sade att jag behövde dem.

Och det är just precis då: när jag är i en sådan vacker period av livet där allt är bra. Då kommer raderna från Bellman: Masken dold i blomman … Nu är mitt liv en sådan blomma, just nu. Och just av den anledningen blir jag mer medveten om att det också ska ta slut. Det finns en mask dold i det vackraste vackra. För så måste det vara – allt ska resa vidare, vi ska dö, bladen ska falla på hösten, allt är i rörelse.

Men just nu när det är perfekt; det är också då det faktiskt är fint och bra att tänka lite på att känna vördnad över att få vara med om det vackra. Och att förstå att det måste resa vidare. Det är lite vemodigt kanske, men bra ändå att tänka på.

För just medvetenheten om "Masken som döljer sig och väntar på att slå till" gör att jag tar vara på det som är nu.
Livet nu är vackert. Och jag vet att jag låter andlig, men det står jag för! Jag känner vördnad när sonen kommer upp på morgonen och kramas.

Mer läsning

Annons