Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Livet i jaktkojan kan vara beroendeframkallande

/
  • De jaktkamrater som gått bort under åren hedras genom att deras jägarhattar hängs upp i jaktkojan.
  • ”Här känner man att man är född fri.” Så beskriver Ture Engström känslan han får av att bo i jaktkojan i skogen.
  • En solfångare finns vid jaktkojan. Det gör att det alltid finns ­lyse i stugan.Ture Engström älskar att bo skogen. 30 nätter per år brukar han vistas i jaktkojan.Vedbod och utedass.
  • Den stora köksspisen ser till att det blir ordentlig värme i huset.

Våra skogar kryllar av kojor.

Primitiva hus ofta utan alla moderniteter.

Men för många är vistelsen i jaktkojan lika viktig som själva jakten.

Annons

– Jag tror inte jag skulle jaga om inte det här huset fanns, säger Ture Engström från Krokvåg.
Han jagar i Vattenbergets jaktlag och kojan han pratar om ligger mitt i ingenting. Eller mitt i skogen om man säger så.
– Det var min pappa Tage, hans bror Gösta och markägaren Tore Göransson som först ägde kojan som tidigare var ett garage hemma i byn. Nu är alla borta men kojan används lika mycket nu så förr, säger Ture Engström.
För att hedra alla gubbar som bott i kojan men som nu är borta har deras jägarhattar hängts upp i huset.
– Det finns så oerhört många minnen och traditioner.  Förr samlades alla här sista april. Först var gubbarna med vid brasan i byn och sedan åkte de hit för att gå på tjäderspel. De pratade aldrig med varandra innan för det var självklart att samlas här, säger Ture Engström som också minns hur det var lördagen före älgjakten.
– Så länge Tore Göransson var med skulle jag hämta honom klockan tio på förmiddagen. En gång åkte jag dit vid niotiden men det var inga problem. Han satt på bron och bara väntade. Jag skulle alltid ha med mig sill och han ägg. Vi åt, tog en liten nubbe och sedan packade vi in prylarna. efter det fick de andra komma när de ville, säger Ture Engström.
Huset byggdes 1958 och fraktades i sektioner på en gammal Renaults tak. Sedan dess har kåken byggts ut och ett nytt slakteri har snickrats ihop.
– Det här har varit medelpunkten i mitt och mina syskons liv vare sig det gällt jakt, fiske eller bärplockning. Jag var tio år när jag för första gången fick följa med gubbarna hit för att vara med på älgjakten, säger Ture Engström.
Kojan värms av den stora köksspisen och en öppenspis. Gasolkök finns för matlagning och en solfångare laddar batteriet som ger lyse i huset.
– Vatten får vi från en kallkälla 400 meter bort. Vi har dragit en slang från källan hit till kojan, säger Ture Engström.
Numera bor sex personer i kojan under älgjakten. Som mest har nio jägare trängt ihop sig här.
– Det skulle inte kännas som det vore jakt om man skulle åka hemifrån. Här kommer man bort från vardagen och slipper saker som tv och radio. Här känner man att man är född fri. Det behöver inte hända något hela tiden. Lugnet kommer när man sätter sig utanför kojan och lyssnar på bara ingenting och att komma hem efter en dag med dåligt väder, hänga upp blöta kläder, ta på sig torra och höra eldens sprakande är obetalbart, säger Ture Engström.

Mer läsning

Annons