Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Liv till salu i sagoland

"Om inga kunder kommer snart, så kommer vi att dö!"

Annons

Livet är hårt för instrumentmakaren Chip (Jan Löfgren) och hans älskade hund Gregoria Alexandra Lafayette (Ulrika Karlsson). Matskålen gapar tom och när kungens sändebud erbjuder guld för en hund som kan både räkna och dansa finns inga alternativ. 

Jag associerar till de många Facebook-initativ som just nu förmedlar hjälp till, och samtidigt synliggör, det svåra läget för många familjer i Sverige. Det avlägsna sagoriket kommer närmre. 

Kärnfrågan är om man kan köpa något som lever?  Måste man skiljas i livet, hellre än mötas i döden? 

Rikets surmulna prinsessa har lust på nya förströelser, och det är därför hunden hämtas till hovet. Men hunden har ingen lust att bara lyda utan att bli respekterad. I mötet med hunden och sedan Chip förändras prinsessan. Så långt är jag överens med historien – däremot hade jag gott kunnat vara utan det, i mitt tycke, hastiga så-levde-de-lyckliga-som-kärnfamilj-sagoslutet. Det vore fint om en sagoprinsessa fick utvecklas utan att det slutar med giftermål. 

Sara P Annmo sjunger annars en förtjusande, trulig prinsessa, snyggt kostymerad av Ylva Varik, som för tankarna till de okonventionella prinsessorna i Christina Björks och Eva Erikssons bok Prinsessor och drakar. Dansaren Ulrika Karlsson gör en känslig hundtolkning som berör. Menottis musik är fylld av flödande rörelse som bygger känslolägen, sånginsatserna är goda. Hovdamer och sändebud sjungs i par och bollar text emellan sig vilket underlättar förståelsen. Jag gillar samspelet mellan strame Peter Mellgren och sprallige Henric Hallberg. 

För egen del fortsätter operaäventyret hemma: min dotter klipper ut klippdockorna ur programbladet och sätter upp sin egen klippdocksopera med en byrå som scen.