Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Litteraturen nyanserar bilden av gay-Sverige

Sverige brukar beskrivas som ett av världens bästa länder ur ett gay-perspektiv. Men i romanerna är den bästa tiden inte alltid nu.
Det säger litteratur- och genusvetaren Jenny Björklund som skrivit boken "Lesbianism in Swedish literature".

Annons

– Det finns en idé om en progressiv historieskrivning, att utvecklingen alltid går framåt. Jag tänkte att litteraturen skulle spegla det, men så är det inte, säger litteratur- och genusvetaren Jenny Björklund.

I boken "Lesbianism in Swedish literature" undersöker hon hur några svenska författare skriver om lesbisk kärlek under åren 1930 till 2005.

När Agnes von Krusenstjernas svit om fröknarna von Pahlen kom för 80 år sedan blev de startskottet för en bitvis hätsk moraldebatt om författarnas ansvar. När Jenny Björklund nu har tittat närmare på några skildringar av kärlek mellan kvinnor konstaterar hon att Agnes von Krusenstjerna på många sätt fortfarande är mer radikalfeministisk än dagens författare.

– Mycket av det som kommer fram i framförallt sista delen i serien om fröknarna von Pahlen är en så tydlig praktik av de radikalfeministiska teorier som kommer på 1970-talet.

Studien som ligger till grund för "Lesbianism in Swedish literature" bygger på nedslag i fyra författarskap under tre perioder, 1930-tal, 1960-tal och samtid. Agnes von Krusenstjernas skildringar har jämförts med böcker av Annakarin Svedberg, Louise Boije af Gennäs och Mian Lodalen, liksom med andra romaner från de tre perioderna.

Det radikalfeministiska sättet att se på världen som finns i von Pahlen-böckerna dyker även upp i exempelvis Louise Boije af Gennäs "Stjärnor utan svindel", men där ett liv i kvinnokollektiv blir verklighet i von Krusenstjernas romansvit förblir det en utopi i Boije af Gennäs samtidsroman.

– Visst är det nedslående att den mer radikala feminismen i dag är mer teori än verklighet. Jag kunde dessutom se att vi fortfarande inte heller har kommit förbi de medicinska förklaringarna till lesbiskhet, berättar Jenny Björklund.

Att Krusenstjerna på 1930-talet tar upp narcissism, moderssubstitut och maskulinitet som förklaring till lesbisk kärlek är kanske inte förvånande, men Jenny Björklund menar att liknande orsaksförklaringar finns även i samtidsromanerna, om än indirekt. De homosexuella romanfigurerna omges inte sällan av dysfunktionella familjer och många har utsatts för sexuella övergrepp i barndomen.

– Lever man inom normen tycker man lätt att det blivit så mycket bättre för de homosexuella i Sverige. Alla gillar Mark och Jonas, alla får gifta sig. Men alla hbtq-personer kan vittna om att så enkelt är det inte, säger Jenny Björklund, som menar att litteraturen synliggör sådant som inte syns i exempelvis lagstiftning och politik.

– Romankaraktärerna talar om homofobi, hatbrott och diskriminering. Det visar att vi inte har kommit så långt som vi tror och att vi behöver andra politiska åtgärder för att minska problemen.

Elin Viksten

elin.viksten@tt.se