Annons
Vidare till ltz.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Litterära platser i länet: Ett paradis i Optand utanför tiden

Det finns en rad platser i länets geografi som förekommer i litteraturen. Somliga bär sina verkliga namn i böckerna medan andra inspirerat författare till nya, fiktiva orter och ställen. I sommar besöker vi några av länets litterära platser – och deras spegelbilder i verkligheten. I del tre tar Maj rälsbussen till Optand i Kristina Sandbergs "Att föda ett barn".

"... vill du vara med mig då, i stugan?"

Maj Olausson, snart gift Berglund, men det vet hon inte än, sitter i hyresrummet hos fru Näsman i Örnsköldsvik med ett brev i sina händer. Erik vill ses igen till sommaren i stugan i Optand, en mil söder om Östersund. Hungern väller fram i henne.

"... är man älskad, åtrådd, då kan man skrida in i fru Näsmans kök på tillåten tid och laga en måltid"

Jag känner mig som Maj när jag genar över sommarstugetomter ner mot vattnet i Optand, får jag vara här? Bilen parkerad uppe vid järnvägen som skär rakt igenom landskapet. Delar det i två men binder också samman, utgör den sammanhållande länken mellan Majs gamla hemstad Östersund och hennes nya; Örnsköldsvik. Den som skulle kunna vara tillfällig men blir till den plats hon lever resten av sitt liv.

Hon kommer med tåget. Byter till rälsbuss mot Brunflo på stationen i Östersund. Rädslan att träffa pappan eller bröderna på perrongen. Inte nu, när hon är här inkognito – ett ord som Maj själv aldrig skulle använda.

"... njuta berusningen av att ingen vet var hon är ..."

Minnen från förra midsommaren tränger sig på när hon närmar sig stugan. Den som var början till slutet för hennes och Eriks förhållande och anledningen till att hon ger sig av till Örnsköldsvik, möter fabrikör Tomas Berglund, blir med barn och gifter sig. Redan första gången Maj och Tomas träffas besöker de hans sommarhus:

"Villorna vid vattnet. På rad, med sluttande gräsmattor ner mot strandremsan och hon ser sökande efter en stuga ungefär som Eriks i Optand, men urskiljer bara hus med glasverandor, balkonger och burspråk genom den spröda grönskan."

Stugorna, lägenheterna, sommarhusen, så viktiga i Kristina Sandbergs trilogi. Inom hemmens fyra väggar sker det avgörande. Barn blir till, familjerelationer skapas och upprätthålls, sjukdomar, kriser, rämnande fasader. Jag skulle kunna rita planritningar ur minnet över Majs alla bostäder, så väl beskrivna är de. Välbeskrivna och välstädade. Sommarhuset som Tomas, yngste sonen, delar med sin mamma blir också Majs sommarhus. Huset som i trilogins sista del "Liv till varje pris" blir till en nedhuggen Tjeckovsk körsbärsträdgård. Maj överlever och hanterar. Gråter men reser sig alltid, för det måste man. Agerar utifrån det handlingsutrymme som tilldelats henne.

Jag väljer en väg på måfå. Brant letar backarna sig ned mot vattnet. Förvildade trädgårdsväxter i skogen, svartvinbärsbuskar och vitblommig spiréa. Ljusgröna gängliga granskott som tonårsaktigt letar sig bort från trädkroppen. Lavar som biter sig fast i trädgårdsmöbler, en gång nymålade i vitt. Soluret. Stenar brutna ur marken samlade i murar och slänter. Stugor med minsta möjliga yta inomhus. Utedusch och utedass, verandan som uterum. Mossbelupna klädstreck mellan tallar. Sjömygg.

Skifferplattor bildar stigar över skogstomterna, gräsmattorna är inte släta men mjuka, besläktade med mossmarken intill. Den röda stugan nära sjön skulle kunna vara Eriks.

"Säger inget om hur hon längtat hem, hem till Storsjön och den höga himlen. Erik, det hastiga illamåendet, har du någon annan nu ..."

De där dagarna i Optand utgör en sådan liten del av trilogin, av Majs hela liv. Men ändå är de så betydelsefulla. De utgör ett innan, närmast ett slags paradis, avskilt från omvärlden. En plats där Maj är ett subjekt som älskar av hela sitt hjärta, med hela sin kropp.

"Det är inte första gången i stugan, de har ju sina lyckligaste minnen där! Är det verkligen sant? Kommer han att fria nu, de som inte ens är förlovade ..."

Men det blir inte så, det blir deras sista dagar tillsammans.

"De städar och plötsligt börjar hon gråta, hon kommer aldrig återkomma hit, hon vet det sekundsnabbt ..."

Men hon lämnar stugan med ett löfte, skriver till Erik och väntar på svar. När svaret kommer vill han inte längre. Vid Storsjöns strand krigar myrorna intensivt över mina fötter. Vill bita bort inkräktaren som är jag. I hyresrummet i Örnsköldsvik finns Tomas.

"... det här är vårt öde Maj. Det här barnet. Vårt barn. Vi gifter oss, du föder vårt barn. Jag ska inte smita. Det kan gå bra? Det går bra. Jag tycker om dig."

Och så blir livet ett annat.

Läs också:

Krönika: I sommar besöker vi länets litterära platser. Följ med!

Del 1: En otäck midsommarafton i Svartvattnet

Del 2: Vid Edevägens kant dog Ingeborg