Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Litet intresse för handikappade

Jag läser i Länstidningen/ Östersund att i stort sett alla partier har struntat i en politikerdebatt om funktionshinderfrågor i Bergs kommun.

Annons

Vänsterpartiet var ett av de partier som visat intresse. Varför har det blivit så att ingen vill på val med de redan uträknade? Jag talar om varför ingen är intresserad av personer med funktionsnedsättningar och deras närstående.

Socialpolitiken har lågstatus i valvindarna. Men att öppet låta bli att delta i samtal om funktionshinderpolitik är för mig en gåta.

Man har inte tid med de mest utsatta i samhället.

Jag blir besviken när jag läser Länstidningen i Östersund och ett inlägg av HSO med rubriken Räkna med funktionshindrade. Inte att HSO har skrivit detta och tagit tag i situationen utan på själva situationen. HSO har gjort sitt jobb när man lyfter upp oengagemang och ointresse för socialpolitik och funktionshinderfrågorna.

Men hur kommer det sig att de flesta politiska partier i valrörelsen valt bort de mest utsatta i samhället – personer med långtidssjukdomar och funktionsnedsättningar. Varför ska sedan samma partier någon dag före valdagen arbeta med att göra lokaler tillgängliga. Jag tänker på valstugor med mera .

Sett ur ett forskarperspektiv är det intressant att politikerna visar så lite intresse för socialpolitiken särskilt funktionshinderfrågorna.

De har så låg status att man sedan länge har valt bort att ta med dessa i debatterna. Bättre att lägga tiden på andra frågor.

Medierna bör här se upp och uppmärksamma hur det kan komma sig att ingen vill driva de utsattas röst i samhället. Är det också så att utvärdering och forskning inom funktionshinderområdet blivit allt mer betydelselös för politikerna under senare år?

Det finns skäl att vara vaksam på denna utveckling. När jag i dagarna läser en insändare i en dagstidning att en förälder som är orolig för hur en anhörig med funktionsnedsättning ska klara livhanken med en aktivitetsersättning, finns det all anledning att sätta sig ned och fundera på hur det är ställt i samhället. Om detta och många andra viktiga frågor borde politikerna ta sig tid att diskutera med brukarorganisationer, brukare och närstående.

Jörgen Lundälv

Funktionshinderforskare Institutionen för socialt arbete Göteborgs universitet

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel