Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Lita på magkänslan

Annons

98,3 procent av alla våra beslut fattar vi tydligtvis med hjälp av magkänslan. Eller något i den stilen. Det är ju svindlande. För tänk vad mycket tid vi lägger ner på att dana våra barn och oss själva till rationella, logiskt tänkande och kontrollerade personer. Det är kanske så att hela utbildningssystemet är ett feltänk! Vi borde kanske i stället fokusera på helt andra grejor för att förbereda våra små medborgare för det utmanande liv som väntar:

Väcka känslighet för de små mikrosignaler jag får från min magtrakt när jag är på väg att leva fel, fatta fel beslut, jobba på fel sätt, inte vågar ta den där köriga konflikten och så vidare. Bara om vi har en grym intuition så kan vi ju fatta rätt beslut.

Barnen kanske mest borde ägna sina skoldagar åt konstnärligt arbete. Jo, för det handlar ju visserligen väldigt mycket om disciplin; att öva, öva, öva och blir riktigt grym på att hantera tekniken för själva den del av konsten man nu arbetar med. Vare sig det gäller bild, musik, teater eller någon annan typ av konst. Men sen är det ju ett tillstånd av ickereflektion man försöker uppnå. Flow. När man glömmer sig själv, glömmer allt man lärt sig, inte ifrågasätter sina impulser alls utan bara låter det ske. Och när jag nu tänker på att vi styrs extremt mycket av vår intuition och magkänsla så blir ju den här teorin än starkare.

Undrar hur plugget skulle vara utformat då? Man skulle kanske komma in och få sina fötter tvättade av en särskilt jordad pedagog som såg en i ögonen, verkligen mötte varje unge på morgonen och sänkte ner barnets fötter i varmt skönt vatten, torkade fötterna med en dyrbar linneduk och gav det en kram. Det skulle väcka helt nya sinnen hos barnet som skulle träda in i plugget på mjuka känsliga fötter och med en känsla av att ha blivit sedd och jordad.

Sen skulle det nog vara lite varmare i skolan än det är nu. Jo, ungefär som i en dansstudio, där temperaturen är avpassad för att musklerna ska hållas varma och mjuka.

Och golven skulle vara i form av träningsmattor, som en dojo. Det skulle inbjuda till lek, kullerbyttor och andra övningar som befriar kroppen. Men också en slags vördnad. Ett lugn, så att man kunde sjunka ner på golvet och bara ligga i en hög och fnissa och umgås med varandra.

Och skolan skulle med benhård principfasthet vara utformad för att väcka känsligheten för barnets egen intuition. Barnets tillit till sig själv, helt enkelt.

Man skulle naturligtvis lära sig läsa och skriva, eftersom det är så vi människor kommunicerar med varandra. Och har man ett fattigt språk så blir också ens liv fattigare! Men man skulle inta språket på ett helt annat sätt än nu! Man skulle leka sig in i språket, använda alla sinnen, konsten och sin egen röst. Sen skulle man forma dessa mystiska tecken som en gigantisk bokstavs och berättarfestival och varje vecka hylla en ny bokstav.

Skolan skulle vara en plats där man rörde sig mycket mer. Skolan skulle vara en plats där man lärde sig ge andra utrymme. Och där man lärde sig vem man själv är. Man skulle ägna stora delar av skoldagen till att filosofera. Jo, för man måste ju veta lite varför man tycker som man tycker. Och hur man egentligen ska leva som människa.

Sen skulle man ägna sig mycket åt improvisation, både teater,konst och musik. För när man improviserar måste man släppa taget. Och då kommer ens magkänslefrekvens upp i helt nya oanade nivåer.

Kära nån! Nu fick jag lust att börja skolan igen. Kanske måste bli utbildningsminister först, bara.

Mer läsning

Annons